Tidigare i sommar slog DN på stora trumman och gjorde ett stort indignationsnummer av att regeringskansliet köper konsulttjänster och expertis som saknas i departement. Detta så kallade avslöjande smälte därefter ner till att det nog inte var så fel ändå.

Med anledning av förra veckans terrorattentat i Norge basunerar DN.se ut att en ”Osynlig Reinfeldt väcker svenskarnas ilska”. Jag läser att av de cirka 50 brev om Norge som kommit till regeringen är hälften mycket kritiska till statsministerns agerande efter katastrofen.

25 brevskrivare är alltså arga för att statsministern inte har lytt uppmaningen från tidningens ledarsida och synts flitigare i medierna. För att få lite proportioner på denna ”kritikstorm” kan jag meddela att mitt inlägg med anledning av DN:s politiska redaktör Peter Wolodarskis bredsida mot statsministern, i bloggande stund har renderat 76 ”tummen upp”. Och då har jag själv bara tryckt på gilla-knappen två gånger.

Nej, sensationsjournalistiken i DN har passerat alla gränser. Tidningen kan inte veta ett dyft om vad svenskar i allmänhet tycker om Fredrik Reinfeldts agerande efter terrrordåden i Norge utifrån innehållet i 25 arga brev som den senaste veckan har registrerats hos Statsrådsberedningen. Tydligen var DN:s krigsrubrik på nätet i magstarkaste laget även för nyhetschefen. I gårdagens papperstidning är rubriken nedskruvad. Nu heter det: ”Brevskrivare arga på osynlig statsminister”.

Varken Säpo eller statsministerns stab har för vana att uppdatera mig om hotbilden mot landets statsminister. Men tanken har slagit mig att en anledning till att Fredrik Reinfeldt inte har synts och hörts i SVT:s tv-soffor, Aktuelltstudion eller i P1:s samhällsprogram i den omfattning som kritikerna menar att han borde ha gjort, faktiskt kan hänga ihop med att det (som norsk säkerhetspolis bedömer) finns ”ett möjligt och odefinierat hot”, även om man också konstaterar att förra fredagens terrorattentat inte innebär något ökat hot från kända höger- och vänsterextrema miljöer i Norge. Men, som sagt, man utesluter inte att ”handlingar inspirerade av Anders Behring Breiviks massdödande är ett möjligt och odefinierat hot, eftersom liknande aktioner kan planläggas och genomföras av ensamma aktörer utan förvarning”. Om inte den norska säkerhetspolisen kan utesluta detta, kan rimligen inte heller svenska Säpo gör det.

Observera! Jag vet inget alls om Säpos bedömningar. Men jag tillåter mig ändå att tänka tanken: OM blotta uppenbarelsen av landets statsminister i olika mediala sammanhang skulle kunna provocera enstöringar med lika förvriden samhällssyn som Anders Behring Breivik till att begå terrrorattentat riktade mot Sveriges politiska maktcentrum, vad tycker DN att landets statsminister borde göra då?

Jag har två vågskålar framför mig. I den ena ligger 25 brev med kritik mot statsministern. I den andra vågskålen ligger vad statsministern har gjort i handling för att hjälpa Norge i en osannolikt svår stund. Bedöm själva vad ni tycker att handlingarna är värda:

Förra fredagen skickade statsministern ett kondoleansbrev till Jens Stoltenberg där han framförde sitt och regeringens djupa deltagande med anledning av de tragiska händelserna samt erbjöd vår hjälp. Det handlade bland annat om sjukvårdsresurser om så skulle krävas, men också om konkret samarbete när det gällde att under natten mot lördagen kontrollera gränsövergångarna för den händelse att någon eller några möjliga gärningsmän försökte att fly in i Sverige.