Maud, när din fikainbjudan aldrig kom började jag misstänka att …

Svenska Dagbladet flyttade in till stan efter sekelskiftet. Det måste alltså ha varit i slutet på 90-talet som tidningens ledarredaktion på initiativ av den dåvarande politiske chefredaktören Mats Johansson bjöd in den nya Centerledaren Maud Olofsson och hennes stab på middag, högst upp i SvD-skrapans pampiga representationsvåning i Marieberg. Det är länge sedan, men jag minns fortfarande den vidunderliga utsikten.

Nåväl. Maud Olofsson berättade den kvällen om bygdens hushållsförening och företagets svampodling, kinesisk svamp om jag minns rätt. Odlad i norra Sverige. Nej, det gick visst inget vidare bra vare sig för svampen … eller företaget.

I riksdagsvalet 2006 röstade jag på Maud Olofsson. Joooooooooo. Minns inte vad Fredrik Reinfeldt hade gjort för fel den gången men faktum är att vi var ”hyfsat” många tidigare M-väljare som denna valvaka sprang ihop just på Centerns valvaka, på Hotel Anglais i Stockholm.

Minns att jag över buffébordet bytte många meningar med dåvarande Timbrochefen om livet och nödvändigheten av centerpolitiken. Jo, det var samma Timbrochef som ett par veckor senare presenterades för riksdagen som regeringen Reinfeldts kulturminister.

Som sagt, vi var många genuint borgerligt sinnade vänner som i valet 2006 hade kärat ner oss i ”denna bäverkvinna”, för att citera Mona Sahlin.

För drygt tre månader sedan (19 mars) var jag med och firade Maud Olofssons tio år som Centerledare. Högtidsdagen manifesterades genom ett glatt, varmhjärtat och fullsatt seminarium om kvinnors makt, eller snarare brist på detsamma.

Efter att slutapplåderna hade klingat av kom Olofssons sekreterare fram till mig och sa att Maud hade bett henne att särskilt bjuda in mig (!) till en eftermiddagsfika på Näringsdepartementet.

Sedan dess har jag letat varje dag i postskörden efter en mer formell inbjudan. Men den kom aldrig, i dag förstår jag varför. Olofsson visste redan då i mars att hon inte skulle kandidera för omval till partiledarposten.

Och när den första spontana förvåningen hade lagt sig var det väl ingen av oss som egentligen var så där jätteförvånad över avgångsbeskedet i dag?

Min djupsinnigare analys sparar jag tills i morgon, efter att ha hört Ekots lördagsintervju med Maud Olofsson.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.