Masochisten Abrahamsson i aktion med Schyman och de Vylder
2011-05-14, lördag, kl. 20:46| 10 kommentarer
Är du en självplågare? Frågan slog ner med full kraft i hjärnbarken när jag tidigare i dag satt bänkad med ett par hundra personer med tydlig vänsterprofil i Kulturhusets hörsal. Vi lyssnade på ett samtal om ”tillväxtens psykologi och moral” mellan K-G Hammar, Nina Björk och Chris von Borgstede, en för mig okänd fil.dr i socialpsykologi. Förre ärkebiskopen Hammar är däremot ingalunda okänd. Han sa några bra saker men använde en befängd och direkt frånstötande bild som skulle visa vad den blinda tillväxttron leder till: Bomba sjukhusen sönder och samman! Då tar tillväxten fart som aldrig förr. Uppbyggnadsarbetet, tillverkning av utrustning som ska ersätta den som blivit förstörd etc skulle alltså enligt Hammar göra susen för en rejäl tillväxt.
Mitt självplågeri kulminerade en stund senare när jag parkerades på scengolvet vid ett cafébord tillsammans med Gudrun Schyman och Stefan de Vylder.
Hur tusan hamnade jag i denna obekväma sits? Det enkla svaret är att jag inte kunde låta bli att tacka ja när frågan dök upp i mejlskörden om att delta i Tillväxtforum 2011. Dagens hårt genusvinklade diskussionstema i programpunkten som jag deltog i var alltså ”Tillväxt – en fråga om mäns och kvinnors levnadsvillkor?” Bussigt nog lät moderatorn Stina Oscarson mig inleda.
Jag gick ut stenhårt! Här min inledning in extenso:
Varifrån tror ni att biståndsminister Gunilla Carlsson får sina biståndsmiljarder att satsa på sånt som kvinnors rättigheter och livsvillkor i fattiga länder? Länder där mödradödligheten är hög, kvinnor saknar jobb, inte har egna pengar och saknar politiskt inflytande? Notan för vårt internationella bistånd landar på ungefär 30 miljarder. Sverige intar därmed förstaplatsen inom EU.
Som alla begriper finansieras det svenska biståndet som staten står för, av alla som jobbar och betalar skatt. Och jobben som måste till för att vi ska kunna betala skatt, måste inte bara säkras i kristider. Det måste också skapas nya jobb, i näringslivet, hos företagen. Och för att företag ska ha råd att anställa folk måste det finnas tillräckligt stor efterfrågan på företagens varor, som allt oftare är tjänster, ja till och med städtjänster.
Människors efterfrågan på varor och tjänster är en förutsättning för att företag ska kunna gå med vinst och skapa ännu fler jobbtillfällen, som kan generera mer vinster till företagen och mer skatteintäkter till statskassan. Så snurrar hjulen och den ekonomiska tillväxten ökar.
Tillväxt och öppenhet är nödvändiga förutsättningar för vårt välstånd och välfärd.
Tillväxt som ett resultat av sunda ekonomiska finanser som är starka nog att stå emot när världsekonomin sviktar runt omkring oss. Öppenheten är central för att vi ska kunna handla och samverka över nationsgränserna.
Talesättet ”hänger ihop som ler och långhalm” är inget som jag normalt använder. Men på samma sätt som lera och halm förr i tiden var lika nödvändiga ingredienser vid tillverkningen av vissa husbyggen, lika avgörande är kombinationen av ekonomisk tillväxt och öppenhet för kvinnors livsvillkor.
Låt mig ta ett aktuellt exempel. Den ensamma mamman, deltidsarbetande i vården med tre barn och som uppfyller kraven på maximalt bostadsbidrag, vad betyder tillväxt för henne?
Jo, tack vare att svensk ekonomi stod pall när storfinanserna i världen störtdök kunde vi här hemma hålla uppe efterfrågan, rädda fler jobb än vad man lyckades med i andra länder och därmed hålla i gång tillväxten. Trots ett internationellt svårt konjunkturläge klarade regeringen att genomföra utlovade jobbskatteavdrag. Och hjulen fortsatte att snurra.
En ensamstående trebarnsmamman med deltidsjobb i vården har i dag 773 kronor mer i månaden tack vare jobbskatteavdraget. Visst, Gudrun Schyman och ni andra har rätt i att 55 kronor försvinner bums för kvinnan i och med den höjda arbetslöshetsavgiften. Dessutom förlorar hon 100 kronor på grund av den borttagna skattereduktionen för arbetslöshetskassa och fackmedlemskap.
Men hon får 150 kronor mer i höjt flerbarnstillägg och ytterligare 600 i höjt bostadsbidrag för barnfamiljer. Och den TOTALA EFFEKTEN I KRONOR PER MÅNAD för en ensamstående mamma, deltidsarbetande i vården med tre barn, blir 1 368 kronor mer i plånboken! Så ja, tillväxt hänger i högsta grad ihop med kvinnors – och mäns – levnadsvillkor.
Nej, några applådåskor att tala om rev jag inte ner. Auditoriet var som väntat kallsinnigt till mitt påpekande att det är just i samhällen utan ekonomisk tillväxt som den patriarkala samhällsordningen är som starkast, ett typexempel ser vi i talibanernas Afghanistan.
Snacka om att trycka på rätt knapp! Vips spelade den forna vänsterdrottningen Gudrun Schyman upp en högljudd parodi på sig själv: Samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige.
Men den tankevurpan är lika fel nu som då (V-kongressen 2002). För i länder som inte bryr sig om tillväxt är kvinnornas levnadsvillkor särskilt svåra, skräckexempel förutom Afghanistan är Zimbabwe, Burma och Nordkorea. Det enda som återstår för de fattiga och förtryckta männen är att ta ut sin frustration på att förtrycka de ännu fattigare kvinnorna.
I länder vars ekonomier växer behövs kvinnor lika mycket som män i produktionen, forskningen, utbildningen och så vidare. Detta är det naturliga sättet att uppnå full jämställdhet på, och ytterst jämlikhet mellan medborgarna. Konstlade tillvägagångssätt som kvotering till bolagsstyrelser och kvotering av föräldraförsäkringen blir bara krusningar på ytan. Krusningar som inte har en chans att på djupet förändra orättvisorna i samhället på det sätt som bara den fulla sysselsättningens tillväxtvänliga samhällen förmår.
Men Schyman vidhöll så klart att svenska kvinnor i grunden är utsatta för samma förtryck som kvinnorna i talibanernas Afghanistan. Någonstans där tröttnade jag.
Oj så skönt att en stund senare få förenas med moderatkompisarna i partiets återuppstådda regnbågsvalstuga vid Sergels torg. Allt medan årets upplaga av ”antitillväxtforum” 2011 fortfarande pågår i Kulturhuset, bara ett stenkast bort.
Det var verkligen jättekul att höra företrädare för öppna moderater tala uppskattande om riksdagskollegan Barbro Westerholms och mitt välbesökta kunskapsseminarium om surrogatmoderskap tidigare i veckan.
Gulp, det påminner mig om att jag i morgon måste få till en bloggpost om arrangemanget. Inte bara fina bilder utlovas.
Trevlig kväll på er!
Kommentarer
10 kommentarer till “Masochisten Abrahamsson i aktion med Schyman och de Vylder”
Om mig
Riksdagsarbetet
De fem senaste inläggen
Tidigare blogginlägg
Ståupparen Schyman skulle nog funka som nämndeman...: Vilken lördag! Jag ä...
Vi gick till Utö för natten …: Dagen började bra me...- Skippa skrumplevern, sikta på nämndemännen i stället!: Läser att man kan få...
- Stridsyxan höjs mot Eskilstuna kommun: Jag lovade att återk...
Så vet man att man är viktig: Det första konkreta ...- Jobba som livvakt? Någon?: Vad har jag gett mig...
Och årets Tenzingpristagare är - Spotifys Ludvig Strigeus!: Vissa uppdrag känns ...- Svalt likgiltig till Dambergs flirt: Som varm anhängare a...
- Juridisk kompetens är en bristvara: Så här en eftermidda...
- Bertil Fors, medierna och rättvisan: Har just läst den i ...
2011-05-14, 21:15
Bra talat Maria, inför vad som uppenbarligen var ett gäng diktaturvurmare. Så djupt sitter alltså föraktet för vår egen kultur hos vissa.
2011-05-15, 08:38
Marie Abrahamsson, det var en katastrof! Du talade som en gammal gubbe. Du rubricerade gårdagen helt rätt, du vet, att bredvid Gudrun Schyman blir du platt fall. Även moderaterna i salongen hyllade Gudrun och där stod du frivilligt med en rock av något väldigt passé. Gå tillbaka till skrivandet och lämna den malätna rocken.
2011-05-15, 14:04
Det förvånade mig, Maria, att du verkade helt obekymrad om att det faktiskt är ohållbart med fortsatt ständig ekonomisk tillväxt, framförallt i den rika världen. Har du inte alls tagit intryck av alla fakta och analyser som visar att vi inte kan fortsätta så här?
2011-05-15, 18:37
Anita, det är svårt för mig att bemöta din svepande kritik. Men så mycket begriper jag att du inte gillar min svarta sammetskavaj modell längre.
//Maria
2011-05-15, 22:20
Okej Lasse, men varifrån menar du att pengarna ska komma som vi behöver för att kunna satsa på miljöpolitiken, jämställdheten, vården, omsorgen, you name it.
2011-05-16, 09:05
Maria: Det är förstås viktiga frågor du ställer och därför borde de t ex diskuteras på allvar i riksdagen. I stället härskar ju samma attityd i alla partier, det vill säga den som du själv ger uttryck för: ”Det här är så svårt att vi väljer att stoppa huvudet i busken.”
De som funderat seriöst på dina frågor drar ofta slutsatsen att offentlig konsumtion (som ju dina exempel på önskvärda resurskrävande insatser i hög grad handlar om) måste öka på den privata konsumtionens bekostnad och att en omfördelning av inkomster och förmögenheter är nödvändig, det vill säga att samhället måste bli mera jämlikt.
Syftet med Tillväxtforum var ju att åtminstone få upp frågan på den politiska dagordningen. Jag tror inte vi kom så mycket längre på den vägen i lördags även om arrangemanget på sitt sätt var en succé och än en gång visade att kritiken mot ekonomisk tillväxt som en samhällets överideologi är i växande.
2011-05-16, 11:27
Vilka konsekvenser för ditt riksdagsjobb får det här obehaget du känner inför människor med andra åsikter.
Håller du dig mest till de dina när du själv får välja?
torestad.blogspot.com
2011-05-17, 21:17
Hej Maria!
Tyvärr missade jag Tillväxtforum, som jag tycker verkar vara en nödvändig debatt. Jag menar vem anser idag att tillväxten kan fortsätta som idag. Marginalerna, till exempel när det gäller koldioxidutsläppen är ju inte precis stora. Visst kan man hoppas på teknikförbättringar, men till stor del äts ju dessa upp av just tillväxten. Jag måste säga att jag tycker att argumentet att vi i Sverige måste ha fortsatt hög tillväxt för att Gunilla Carlsson ska kunna skicka pengar till fattiga kvinnor i tredje världen är väl svagt. Jag vill påstå att det är få människor som ifrågasätter behovet av ekonomisk tillväxt och höjd levnadsstandard i dessa länder. Men att vi i västvärlden måste behålla vår höga och resurskrävande tillväxt för att kunna skicka pengar dit… nä, det är lite väl långsökt. Därmed inte sagt att tillväxtproblematiken är enkel att lösa. Jag tycker att det är synd att du inte verkar vilja vara med och diskutera just lösningar. Jag menar det håller ju inte riktigt att säga att alla som tycker att evig tillväxt är ohållbar är kommunister. Jag vill inte att mina barn ska växa upp i Nordkorea, men jag vill inte heller att de ska behöva växa upp i ett samhälle där miljöförstöring, utfiskning och stora klimatförändringar är ett faktum. Ta några djupa andetag, smält att du inte fick publiken med dig i debatten (var istället glad att du hade modet att gå in i den) och fundera sedan på hur du kreativt kan bidra. Jag, mina barn och många andra skulle uppskatta det.
2011-05-17, 22:40
Hej Maria,
Vi läste i din blogg om dina upplevelser av seminariet på Tillväxtforum 2011 och känner att vi som arrangör vill förklara vår intention med evenemanget.
Steg 3 är ett opolitiskt informellt nätverk bestående av personer som i sitt arbete redan berör tillväxtfrågan ur olika vinklar. Genom att samlas i ett gemensamt nätverk hoppas vi kunna visa att frågan om problemen med ekonomisk tillväxt är angelägen och behöver tas på betydligt större allvar. I media och politik finns idag bara en enda berättelse om
ekonomisk tillväxt, nämligen den som framställer det som något uteslutande positivt. De ganska tydliga sambanden mellan ekonomisk tillväxt och
miljöproblem lyfts sällan fram.
Givetvis ser även vi fördelarna med ekonomisk tillväxt. Men att blunda för nackdelarna bara för att det finns fördelar tycker vi känns lite väl riskfyllt, med tanke på att det är planetens och mänsklighetens välmående som står på spel.
Vi vet att det här är en ytterst komplex fråga och kommer därför inte med några enkla svar eller lösningar på alternativ. Inte ens inom Steg 3 har vi exakt samma uppfattning om vilka lösningar som är bäst för framtiden. Dock delar vi åsikten om att tillväxtfrågan måste upp
på den politiska agendan och tillåtas bli en viktig del av samhällsdebatten. Det ligger i Steg 3´s fall ingen ideologi bakom den önskan utan enbart en gemensam stark oro kring de ständigt ökande miljöproblemen.
Vi tror på kunskap och dialog över gränserna, i ödmjuk ton och med respekt för olika perspektiv. Syftet med Tillväxtforum 2011 var just detta – att samla människor med olika ingångar och synsätt. Det unika med Tillväxtforum 2011 var just den blocköverskridande samhörigheten, vilket vi som arrangör och våra samarbetspartners har fått positiv feedback för efteråt.
Vi tycker det är tråkigt om du känner att det inte var ett forum för en konstruktiv dialog eller om du fick känslan av att det var ett vänsterarrangemang. Att du och Gudrun har rejält olika syn på saker och ting varken kan eller vill vi göra något åt, men om det var
något i själva upplägget som du är kritisk mot så tar vi gärna emot dina synpunkter så att vi kan ta med oss det som erfarenheter inför framtida arrangemang.
För som sagt, vi vill inte att varken Steg 3 eller Tillväxtforum ska upplevas som politiskt, då detta inte är fallet. Tillväxtfrågan är alldeles för central och viktig för en hållbar utveckling för att ha en politisk tillhörighet.
Vi välkomnar dig och alla andra moderater att vara med i samtalen även i fortsättningen, dela era egna tankar och ta del av andras – i denna viktiga fråga.
// Arrangörsgruppen bakom Tillväxtforum
2011-05-18, 22:37
Att vara tillväxtkritisk innebär inte att man är ”antitillväxt”.
Det betyder att man applicerar kritiskt tänkande på begreppet tillväxt och ser begreppet som något som i sig är värdemässigt neutralt – tillväxt bör ju i sig lika gärna kunna vara något dåligt som något bra, beroende på hur den har åstadkommits och vilka konsekvenser den får.
Kan du inte hålla med om att det verkar tja, märkligt, kanske rentav oseriöst och oansvarigt, att INTE applicera kritiskt tänkande när man diskuterar tillväxt, och att se alla typer av tillväxt som något intrinsikalt gott, oavsett hur den skapats och vad den leder till?
Den som är tillväxtkritisk skiljer mellan HÅLLBAR och OHÅLLBAR tillväxt. Skälet till att man är emot tillväxt som man uppfattar som ohållbar är att man gör bedömningen att den kommer göra mer skada i längden än den gör nytta för stunden. En sådan tillväxt kan väl ingen vilja ha?
Men det tycks du vilja, när du säger ”Okej” til Lasse påpekande att ständig ekonomisk tillväxt är ohållbar. Så här skulle man kunna illustrera den principiella skillnaden mellan er ställningstaganden:
Lasse kan tänkas säga, om något specifikt, konkret fall: ”Den här tillväxten, just dessa skapade kronor, har skapats på ett sätt som är ohållbart. Det betyder att en nytta har skapats, men till priset av en skada som är ännu större, men som sker på ett annat område, kanske på en annan plats i världen eller vid en annan tidpunkt, i framtiden.”
Du svarar i princip: ”Okej, men titta på nyttan som har skapats här och nu. Jag struntar väl i om jag gör mer skada någon annanstans eller i framtiden.”
Om vi skulle få minskad OHÅLLBAR tillväxt så kan det faktiskt aldrig vara fel om en konskevens blir att vi får dra in på en viss nytta här och nu, oavsett hur fin den nyttan är. Alternativet hade ju varit att skapa större skada någon annanstans eller vid något annat tillfälle. Det är ju själva definitionen av att tillväxten ifråga är ohållbar.
Oerhört förenklat naturligtvis men icke desto mindre principellt sant.
För övrigt är det fånigt av dig att uppröras över KG Hammars ”stötande” exempel. Hela hans poäng är ju att det rådande ekonomiska systemet har stötande konsekvenser, naturligtvis måste han då kunna illustrera exakt hur stötande han tycker de är.
Dock förtjänar du respekt för att du ställde upp på debatten, och den del av publiken som var för att applådera sin idol Gudrun Schyman oavsett vad hon svamlade om förtjänar att skämmas för sitt agerande.