I en anda av reformvänlig konservatism

Åter från lärdomsstaden efter att på Norrlands nation ha firat Föreningen Heimdals midvinterblot det 120:e verksamhetsåret. Det var som vanligt (jepp, tredje gången gillt för min del) en minnesvärd afton i traditionens tecken.

Sålunda förenades nördigt högtidsklädda heimdalitseniorer, friskt blod i form av inte mindre uppsträckta nya studenter av båda könen och vi andra inbjudna gäster i ett kraftfullt instämmande i Nationalsången innan den första tuggan av förrätten slank ner. Nej, Skåne serverades inte (gammal rivalitet med Lund, gissar jag).

Apropå traditioner och historiska händelser i den högre klassen berättade min bordskavaljer att han personligen hade samtalat med såväl Gunnar Heckscher och Gösta Bohman som med Jarl Hjalmarson och Astrid Kristensson.

I ett försök att signalera att jag också har varit med ett tag, kontrar jag med denna bild från i går. En stolt Abrahamsson med den nyvalda hedersledamoten Lars F Tobisson!

Det är mannen som lojalt fixade det ofta otacksamma grovgörat åt både Carl Bildt och Gösta Bohman.

Ja, med den sistnämnde har också jag haft en del att göra…

Minns tydligt en ljum och stilla junikväll i Stockholms yttre skärgård ombord på den dåvarande moderata riksdagsgruppens flytande sommarfest.

Bohman hade just avfyrat ett svavelosande utbrott mot den förbipasserande gigantiska farkosten som rev upp högt vågsvall som eroderade öarnas stränder, när han tog min hand och undrade om jag inte kunde skippa Gun Hellsvik (då riksdagsledamot, Justitieutskottets ordförande och min chef) och hjälpa honom med det där talet om polisen, brottsbekämpningen och rättsstaten som han skulle hålla för någon partiförening kommande vecka. Så blev det också.

Episoden hör till mina vackraste minnen inom politiken.

Blotets huvudperson i går var nog ändå den forne högerledaren Gunnar Heckscher. Till hans minne delar Heimdal ut ett stipendium till någon som har utmärkt sig genom att agera i Heckschers anda av reformvänlig konservatism.

Ett annat sätt att uttrycka samma sak, menar jag, och som faktiskt duger minst lika bra, är ”variation och förnyelse på traditionens grund”. Eller vad säger Per Schlingmann?

Hur som helst. I går tilldelades Kulturtidskriften Axess chefredaktör Johan Lundberg utmärkelsen.

(Beklagar, bildkvaliteten kanske inte är den bästa, men kul hade vi!)

Här skriver Lundberg själv om upphöjelsen.

I sann konservativ anda är han en stryktålig man, som tror på sig själv och tar ganska kallt på kritik från vänsterhåll.

Grattis!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.