Schyman, Ohly och Sjöstedt …
2011-01-15, lördag, kl. 21:09| 5 kommentarer
Vänsterpartiets inre liv är normalt inget som upptar mina tankar. Men självfallet kan jag inte låta bli att spekulera i vem av Jonas Sjöstedt och Lars Ohly som får dra på sig ledartröjan efter nästa års V-kongress.
Jag sätter en slant på Sjöstedt, även om han till synes gillrat sin egen fälla genom dumlöftet att bara ställa upp ifall Ohly inte kandiderar för omval. För, som en vänsterpartist sa häromdagen, vad händer om partiet vill ha Jonas Sjöstedt som ordförande men Lars Ohly ändå ställer upp?
Den forna vänsterdrottningen Gudrun Schyman ger klarare besked. Med tre år kvar till pension och fyra år med ett hyfsat välbetalt politiskt uppdrag i kommunfullmäktige på hemorten meddelar Schyman att hon inte ställer upp till omval som talesperson för Feministiskt initiativ. Hon är trött på personfixeringen och vill ge plats för nya krafter.
Hmm. Jag kan förstå om Schyman efter många års slit för först Vänsterpartiet och sedan Fi vill trappa ner. Men trött på personfixering? Vem har mer än Gudrun Schyman älskat att stå i rampljuset och ständigt vara uppvaktad av medierna?
Fi skulle inte ha funnits utan intresset för hennes person och inte heller haussen för vänstern på den tiden när man med råge var landets tredje största parti. Den personfixering som Schyman nu säger sig ogilla och vara trött på har under alla år varit hennes framgångskoncept och politiska metod. Vad Schyman rent konkret har åstadkommit för kvinnosaken är däremot oklart, annat än att hon skickligt har satt sin prägel på den politiska jämställdhetsretoriken. Numera idisslas könsmaktsordning, manliga maktstrukturer, kvinnlig underordning och annat vänstertugg även av mina partikamrater.
Schymans pengabränning under förra sommarens politikervecka i Almedalen gjorde henne känd också internationellt men slog samtidigt våldsamt tillbaka på hennes parti. Ja hela den feministiska rörelsen fick sig nog en knäck.
När lågorna slukade sedlar för 100 000 kronor tyckte många även inbitna feminister att hon hade gått ett steg för långt. Även jag såg framför mig så många nyttiga saker som kvinnorörelsen hade kunnat göra för de pengarna.
Gudrun Schyman själv kommer knappast att deppa om Fi går i graven samtidigt som hon själv går i pension. Snarare skulle det bara göra henne själv ännu mer enastående i den mediala och politiska historieskrivningen. Det är nog i det ljuset man ska se hennes annonserade avsked från rikspolitiken. Om ni frågar mig.
Kommentarer
5 kommentarer till “Schyman, Ohly och Sjöstedt …”
Om mig
Riksdagsarbetet
De fem senaste inläggen
Tidigare blogginlägg
- Smygreklam för en...M-tung hemsida: Fredagsfriden sänker...
- I skuggan av regeringens budget: Den politiska spräng...
Gud vad jag har pratat arbetslinjen och ansvar på Bokmässan:
Lördagskvällen p...
Småpartierna vinner på blockpolitiken: Nej, jag går inte oc...
Så blev Ekots Tomas Ramberg Olofssons nyttiga idiot, kul: Gissar att Tomas Ram...- Låt oss hjälpa Majs: Majs har hamnat i kn...
Härligt M-kvinnoparty med Ingegerd Troedsson: Den 9 november, det ...- Länspolismästarfallet borde bli en tankeställare: Genuspolitik är ett ...
Dan före dan - och magsyran fräter i plåtmagen : - Väljaropinionen ha...- Hot mot domare kan behöva tystas, för säkerhets skull: När jag funderar öve...
2011-01-16, 00:11
[...] This post was mentioned on Twitter by Gotlandsenahand, Maria Abrahamsson. Maria Abrahamsson said: Schyman, Ohly och Sjöstedt … http://j.mp/hz6H0s via @AddToAny [...]
2011-01-16, 10:12
”Numera idisslas könsmaktsordning, manliga maktstrukturer, kvinnlig underordning och annat vänstertugg även av mina partikamrater.”
Ja, att Moderaterna och Alliansen numera blivit språkrör för vänsterns tokfeminism är verkligen helt galet. Jag tycker det är märkligt att man som Allians-politiker inte känner sig lurad?
Dessutom har ju svenska folket sedan länge lämnat denna urspårade ideologi bakom sig. Det är bara att läsa kommentarsfälten till tidningarnas nyhetsartiklar om relaterad ämnen. Att FI endast fick 0.4% i valet säger väl också en del.
Det parti som först inser detta och börjar göra upp med statsfeminismen kommer vinna många röster. Det gäller bara att agera snabbt, för det parti som är först ut på banan kommer bli det som ”äger” frågan och därmed kan sätta agendan.
2011-01-16, 11:22
Tusan också, nu kommer jag i läget att jag får försvara Gudrun. När hon brände 100 tusenlappar så köpte hon sig mediautrymme för mångdubbelt. Om man skall kritisera det, får man även fundera på om inte alla moderata valbroschyrer hade kunnat investerats i något nyttigare.
Det här är för övrigt redan avhandlat i bibeln. När en kvinna ville smörja Frälsarens fötter i dyrbar olja, bannades hon av rättrådiga lärjungar som tyckte oljan kunde sålts och använts till att mätta fattiga munnar med. De fick på nöten av Jesus själv…
2011-01-16, 19:13
Alliansen är ju så grundlurade att de i stort numera bedriver Vänsterpartiets feminist-politik. Så Gudrun kan i lugn och ro luta sig tillbaka i fåtöljen och betrakta spektaklet på avstånd. Varför anstränga sig när Alliansen gör jobbet åt en lika bra?
2011-01-17, 12:05
Tycker du drar intressanta paralleller till Gudruns livsituation rent ekonomiskt och till hennes agerande politiskt. Jag har hela tiden känt att den kvinnan har politiken som försörjning. Hon har varit något av en en-kvinnas-show på politiska estrader med exhibitionismen som motor, men vad är hennes politiska eftermäle egentligen? Vad har hon åstadkommit mer än retorik?
Lågvattenmärket har varit hennes svek mot kvinnor som drabbas av hederskulturen. Hon har velat dra in denna typ av våld under rubriken Kvinnoförtryck generellt för att undvika att bli kallad rasist – ja, det är ju i invandrarkulturer man hittar hedersvåldet. Denna rädsla att bli kallad rasist när man talar klarspråk om att vissa kulturer förtrycker sina kvinnor – och sina unga män också för den delen, ligger till viss del bakom Sverigedemokraternas framgångar. Så vad är egentligen Gudrun Schymans politiska eftermäle. Att hon bäddade för Sverigedemokraterna?