Göran Hägglund gillade inte min fråga, men vadå?
2010-11-18, torsdag, kl. 23:28| 6 kommentarer
I går vid lunchtid anmälde jag till Kammarkansliet att jag ville ställa en fråga till socialminister Göran Hägglund vid dagens frågestund.
Kammarkansliet kan inte lova att man också får göra det. Förutom att tiden under frågestunden är begränsad (60 minuter) förväntas talmannen ta hänsyn till sådant som ledamöternas kön, partitillhörighet, om man är nyvald eller gammal ledamot, hur många frågor ledamoten tidigare har ställt och var i Sverige man som ledamot har sin valkrets.
Kanske har jag missat någon fördelningsnyckel, men på ett ungefär är frågestunden uppbyggd på det viset.
Vid dagens frågestund fick jag i alla fall till det. Nej, socialminister Göran Hägglund blev inte överdrivet lycklig av frågan om varför svensk lag sätter käppar i hjulet för längtande barnlösa par att bilda familj och få barn.
Ska jag ha dåligt samvete för att jag kastar grus i regeringsmaskineriet? Nej, jag är inte invald i Sveriges riksdag för att underlätta livet för regeringens statsråd. Om någon nu trodde det.
Kommentarer
6 kommentarer till “Göran Hägglund gillade inte min fråga, men vadå?”
2010-11-19, 00:51
[...] This post was mentioned on Twitter by Claes Nyberg, Maria Abrahamsson. Maria Abrahamsson said: Göran Hägglund gillade inte min fråga, men vadå? http://bit.ly/bd7JRi via @AddToAny [...]
2010-11-19, 00:59
Hej Maria!
Nu är jag inte insatt i sin motion och har bara snabbt ögnat igenom den.
Jag vill också understryka att min mamma är och alltid har varit Vänster, morfar var arbetare. Jag är uppfostrad i Vänster men är idag ganska opolitisk för att inget parti passar mig. Så slipper någon tro att jag är en konservativ bakåtsträvande kristen.
Men under min uppväxt, under kvinnorörelsen rådde en enorm tro på att vem som helst kan uppfostra barn, män och pappor behövs inte. Barn behöver BARA kärlek och så vidare och så vidare.
Jag är snart 40 år. I halva mitt liv, med början på BUP har jag gått i terapier, i utredningar, i terpai igen osv osv av ett enda skäl.
Min mamma och hennes vänninor ansåg att män inte behövs. Barn behöver BARA KÄRLEK.
Jag har till och med själv varit på Huddingen på utredning för att frånvaron av män var så total när jag växte upp.
Jag som är den drabbade har den hårda, och då menar jag verklien hårda vägen lärt mig att vad barn behöver är. Visst kärlek. Men sen behöver barnet minst en man och en kvinna i sin absoluta närhet. Ingen helgpappa, eller morfar på söndagseftermiddagen. Utan någon att sova hos när åskan går. Av BÅDA könen. Det går alltså inte med bara två män eller bara två kvinnor. Och jag tror heller inte på ensamma kvinnor, eller ensamma män.
Egentligen anser jag att ett barn mår bäst av minst sex stycken vuxna människor i sin närhet av olika kön att knyta an till, det är viktigt för att barnet då kan skilja på person och kön men framförallt att kön kan vara mer en en människa.
Under Bondesamhället var detta fullkomligt naturligt där fanns det kanske 20 vuxna, under Jägar och Samlar samhället för 100.000 år sedan var det också naturligt. Troligen också i skråsamhället i vikingasamhället under medeltiden, men det försvann i och med industrialismen och är fortfarande borta nu i postindustrialismen.
Jag tycker inte man från samhällets sida helt lättvinligt skall dela ut barn till höger och vänster till alla som ”längtar.” Min mamma ”längtade” också efter barn, sen kunde min pappa dra….
Jag har alltid älskat KD för dom är det enda paritet som säger att dom sätter barnet först, fler partier borde göra det.
Jag är fortfarande emot Samkönade pars adoption. Går däremot två bögar och två lesbiska kvinnor och skapar en konstealtion ser jag inga hinder.
Det handlar om barnets rätt till män och kvinnor.
För hur mycket genusvetenskapen än vill ”bevisa” att det egentligen inte är skillnad på män och kvinnor så är det skillnad på oss lika fullt.
Annars hade det inte funnits några transexuella. Vad är det för mening att alls byta kön, om kön inte spelar någon roll?
Men om kön nu ändå spelar roll. Då måste det väl spela roll för barnet också.
Med vänliga hälsningar
Marcus
2010-11-20, 12:59
Tråkig historia du varit med om Marcus. Det är säkert som du säger att det är bra om det finns vuxna som är både män och kvinnor i barnens omgivning när de växer upp.
Jag kan dock tycka att eftersom man tillåter tex provrörsbefruktning samt äggdonationer och spermadonationer, så borde även surrogatmödrar tillåtas. Problematiken är ju i många avseenden lika i samtliga dessa fall. Frågan om huruvida föräldrarna som det är tänkt att barnet ska växa upp hos ska tillåtas vara samkönade eller ej är ju sedan en separat fråga.
Dessutom är det ju tyvärr inte någon garanti att ett barn får växa upp med både en mamma och en pappa bara för att de levde ihop just när barnet föddes. Med tanke på hur vanligt det är med skilsmässor idag är sannolikheten att endast växa upp med en mamma eller pappa ganska stor. Ser man till vem som tilldelas vårdnaden i vårdnadstvister är sannolikheten extra stor att det är endast en mamma man får växa upp med (enligt undersökningar tilldelas mamman vårdnaden i ca 75-80% av fallen).
2010-11-21, 09:05
Joakim
Det är en massa saker som är tillåtna som kanske inte borde vara det. Att aga barn var tillåtet en gång i tiden. Alltså borde man med ditt resonemang tycka att man skall tillåta annat våld i familjen. Kvinnor som slår sina män (inte helt ovanligt), och män som slår sina kvinnor. Även våld i samkönade par bör då tillåtas.
Jag menar att man från staten alltid skall sätta barnets bästa i första rummet, sen får vuxnas ”rättvisa” komma i andra hand.
Sen det där med skillsmässor bland olikkönade par. Vi skall inte får inte bestämma och absolut inte ”välja” åt naturen. Staten skall inte tvångssterilisera zigenare, knarkare eller utvecklingsstörda bara för att det i statens ögon blir ”oönskade” barn, som man har tyckt i vissa tider.
Naturen är långt äldre än människan och sköter detta själv.
Vi kan därför inte hindra två människor som skaffat barn att skilja sig. Vi kan aldrig hindra två (i vårt tycke) olämpliga föräldrar att skaffa barn.
Men det betyder inte att staten skall tillåta en ensamstående bostadslös heroinmissbruknande kvinna med pedofila drag att få adoptera ett barn bara för att hon längtar efter barn, bara för att andra barn ändå får en taskig uppväxt när deras föräldrar skiljer sig.
Med andra ord. Bara för att vem som helst kan knulla till sig en unge skall inte staten ställa alla sina juridiska och medicinska medel till förfogande så att alla som ”inte kan knulla till sig en unge” ändå också skall få en. För att det skall vara rättvis.
Barn är ingen rättighet.
En annan helt sjuk aspekt av allt detta är vår abnorma arbetslängtan.
Om man bortser från rent slaveri eller slavlöner under vissa tider har människan aldrig arbetat så mycket som hon gör nu. Under jägar och samlar tiden för 100.000 år sen levde människan ofta i överflöd på att samla mat två dagar i veckan. Under vikingatid och bondetid arbetade vi säkert mycket under sommaren men hade mycket ledig tid på vintern. Under 50 talet arbetade bara männen och familjen försörjde sig på mannens lön.
I dag skall alla arbeta heltid i veckan och alla skall göra karriär sen väntar många till 38 års ålder att skaffa barn och då säger naturen stopp, kanske med rätta. Vi människor är inte skapta att arbeta så mycket, det är en myt.
Jag tycker hela den här arbetslinjen som moderaterna driver är missantropisk. Återigen. Grottmänniskorna vid Afrikas stränder som är våra förfäder levde med lätthet till 90-100 år och arbetade bara två dagar i veckan. Detta tål att tänkas på.
Och om vi arbetar mindre, kanske vi har tid att skaffa barn mycket tidigare, och slippa vänta tills det är för sent.
2010-11-23, 20:38
”Det är en massa saker som är tillåtna som kanske inte borde vara det. Att aga barn var tillåtet en gång i tiden. Alltså borde man med ditt resonemang tycka att man skall tillåta annat våld i familjen.”
Jag var kanske något otydlig. Min poäng var att problematiken kring surrogatmödrar är snarlik den för provrörsbefruktning samt äggdonationer och spermadonationer. Så antingen bör man tillåta samtliga dessa sätt att skaffa barn, eller inget av dem.
”En annan helt sjuk aspekt av allt detta är vår abnorma arbetslängtan. [...] Jag tycker hela den här arbetslinjen som moderaterna driver är misantropisk.”
Jag tycker väl i grunden att arbetslinjen är bra, i det avseendet att alla som kan jobba bör få möjlighet till det. Man bör i största mån undvika att personer hamnar i bidragsberoende, vilket är negativt både för individen och samhället.
Sen är det en annan fråga hur mycket tid vi som individer ska lägga på arbetet. Blickar man tillbaka till 50/60-talet fanns redan de flesta av de bekvämligheter vi har idag, exempelvis bilar, villor, kylskåp, dammsugare, TV, radio, tvättmaskiner, telefon etc. Dessutom var det ofta bara en av föräldrarna som arbetade. Sedan dess har produktiviteten ökat flera magnituder, men vi arbetar ändå mer timmar (eftersom det nu är vanligare att båda föräldrarna arbetar). Trots detta är det inte många ytterligare omstörtande bekvämligheter som tillkommit i vår vardag (med undantag av tex datorer, Internet, mobiltelefoner och bättre sjukvård). Frågan är då var alla denna produktivitetsökning som skett sedan 50/60-talet ”tagit vägen”? Egentligen borde vi kunna arbeta betydligt mindre än då och ändå få en skaplig ökning av levnadsstandarden kan man ju spontant tycka!? Och varför vill man alltid omsätta all produktivitetsökning till mer prylar istället för mer fritid?
2010-11-25, 13:09
Joakim skrev
”Jag var kanske något otydlig. Min poäng var att problematiken kring surrogatmödrar är snarlik den för provrörsbefruktning samt äggdonationer och spermadonationer. Så antingen bör man tillåta samtliga dessa sätt att skaffa barn, eller inget av dem.”
Och jag menar att nej! Man skall inte utgå från att alla vuxna skall ha samma rättvisa, det är inte dom vuxnas rättigheter som är nummer ett här utan barnets bästa!
Det är barnet som kommer före ALLT! i denna fråga.
Vuxna kan inte stå och jämföra varandra. Va skall han få! då skall jag också få!!
Nej nej och åter nej.
Barn är ingen rättighet. Barn är en gåva, och ett liv, en egen person, barn är ingen vara som vuxna har rätt till bara för att ens granne har ett exemplar.
Man kan inte prata jämlikhet Varför för alla hetreosexuella par! varför får inte vi samkönade par! Det diskriminering!!!!!
Nej det är inte diskriminering, för barn är ingen rättighet, och om det är någon som diskriminerar så är det naturen.
Men återigen. Jag kan tycka, utan att ha alla fakta, att en konstellation av två flator och två bögar skulle kunna utgöra en familj med barn så jag har inget emot homosexuella. Men barn behöver män och kvinnor! Inte bara män och inte bara kvinnor.
Joakim Skrev
”frågan är då var alla denna produktivitetsökning som skett sedan 50/60-talet ”tagit vägen”? Egentligen borde vi kunna arbeta betydligt mindre än då och ändå få en skaplig ökning av levnadsstandarden kan man ju spontant tycka!?”
JAPP!!!
Precis så är det. Vi jobbar mer än någonsin och vi har inte tid att skaffa barn, men återigen alla skall ju ha RÄTT att både göra karriär och skaffa barn.
Om jag nyss lät som en Kristdemokrat låter jag nu som gamla miljöpartiet. 6 timar arbetsdag är ingen dum idé.. och medborgarlön eller medborgarpeng är också något som bör funderas över.