Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Kvinnligt frimureri lika illa som manligt

2010-04-14, onsdag, kl. 17:51| Kommentering avstängd

Jag inser att detta kan låta snustorrt, men tvärtom. Tidningen Fokus reporter Leif Holmkvist har kommit något riktigt intressant på spåret. Under rubriken Anti-gubbklubb i trubbel uppmärksammar Holmkvist en rapport från Riksrevisionen. Saken gäller förtroendet för Domarnämnden.

Domarnämnden sorterar under Domstolsverket och har till uppgift att bland annat föreslå justitiedepartementet namn på personer som är lämpliga att utses till ordinarie domare.

Det är en minst sagt grannlaga uppgift. Kvaliteten, rättssäkerheten och ytterst domstolarnas oberoende står och faller med domarkårens kompetens. För att värna domarnas oberoende gentemot riksdag och regering är det inskrivet i grundlagen att ordinarie domare ska vara oavsättliga. Det betyder att varje misstag vid tillsättningsförfarandet kan bli ödesdigert. Därför är det ingen tillfällighet att regeringen vid tillsättning av domare ska fästa avseende endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet.

I domarärendena består Domarnämnden av Domstolsverkets generaldirektör och ytterligare åtta ledamöter. Här skulle jag kunna förlora mig i en lång principiell diskussion om det konstitutionellt tvivelaktiga i att Domstolsverket över huvud taget har något att säga till om vad gäller domartillsättningar. Men Riksrevisionen (och tidningen Fokus reporter) fokuserar på en annan egendomlighet, nämligen att fem av Domarnämndens nio ledamöter är medlemmar  i Hilda. Jag håller med, detta är komplicerat och måste diskuteras!

Hilda är nämligen inte vilken syförening som helst, utan ett ”nätverk för att stödja kvinnor i deras professionella utveckling inom advokatkåren och rättsväsendet. Målet är att skapa förutsättningar för kvinnor att utvecklas i respektive yrke och därmed öka antalet kvinnliga chefer och delägare”, som programförklaringen lyder.

Låt mig summera: Majoriteten av ledamöterna i den statliga nämnden som har till uppgift att vaska fram och till regeringen föreslå namn på lämpliga domare, ingår i en enkönad sammanslutning (pakt eller sekt, skulle det nog ha hetat om det vore män) som har till uttalat mål att bland annat öka antalet domare av ett visst kön (utan hänsyn till om det finns mer kvalificerade personer av det andra könet att välja på). Dessutom är Domarnämndens protokollsrutiner så hemliga att ledamöternas värderingar av kandidaternas meriter inte går att kontrollera i efterhand.

Riksrevisionen skriver (fritt översatt) att inget har framkommit i granskningen som tyder på att Hildorna skulle ha favoriserat kvinnliga domarnamn framför manliga. Men ändå, kriterierna för ledamöternas meritvärderingar bör tydligare framgå av nämndens protokoll, slår revisionen fast och avslutar med en uppmaning till Domstolsverket att se över sitt administrativa stöd till Domarnämndens ärendehandläggning.

Jo, ja…fast, men… Domstolsverket är rätt bra insyltat i den här soppan. DV:s generaldirektör basar inte bara ”administrativt” över Domstolssverige, hon är ledamot av Domarnämnden, och medlem i Hilda.

Självklart skulle det se snyggare ut om Riksrevisionen, som lyder under riksdagen, uppmanade någon annan – varför inte Konstitutionsutskottet, alternativt ett kollegium av landets hovrätts- och kammarrättspresidenter? – att ompröva Domarnämndens sammansättning, protokollrutiner med mera.

Sedan vore det onekligen på sin plats om Riksrevisionen, innan Ekobrottsmyndighetens avgående generaldirektör tillträder som ny riksrevisor, tar ställning till hennes medlemskap i – just det – Hilda.  Och detta av exakt samma anledning som det finns skäl att hissa varningsflagg för risken att Hildorna i Domarnämnden rubbar förtroendet inte bara för nämndens verksamhet utan ytterst för regeringens tillsättningsförfarande av landets domare.

Email

Kommentarer

Comments are closed.

  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS