Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Vinnare på KD:s öppna nomineringsprocess är …

2015-02-28, lördag, kl. 15:26| Kommentera

I torsdags avsade sig  partisekreterare Acko Ankarberg Johansson sin kandidatur. I dag meddelar riksdagsledamoten Penilla Gunther att hon kastar in handduken. Återstår än så länge Ebba Busch Thor och  Jakob Forssmed. Enligt SVT innebär avhoppen att kampen hårdnar om partiledarposten.

Tja, hur tänker man då? Däremot är jag med på att spänningen stiger!

Eller är det också ett villospår?

KD:s öppna nomineringsprocess för att utse Göran Hägglunds efterträdare har fått mig att fundera. Förfarandet har lyfts fram som ett föredöme, men vem är det egentligen bra för?

Knappast för den som går ut offentligt och deklarerar att ja, jag vill! Och sedan tillkämpat oberörd tvingas schavottera i media därför att stödet bland partiföreningarna inte räcker.

Knappast heller för den avgående partiledaren som tvingas konstatera att hens favoritkandidat inte går hem i tillräckligt många stugor för att vara aktuell för posten när det kommer till kritan.

Är då ett öppet nomineringsförfarande en fördel för den kandidat som efter veckor i strålkastarljuset till slut väljs att leda sina partikamrater? Möjligen enligt maximen att ”allt som inte dödar härdar”. Men trots min starka tro på öppenhet i nästan alla sammanhang blir mitt svar ändå entydigt nej.

Återstår gör endast en tänkbar vinnare av en öppen nomineringsprocess och det är den interna partioppositionen. Särskilt om denna har betydande stöd bland partiets gräsrötter. Öppenheten gör det i sådana fall svårare för partitoppen att manövrera fram ”sin” kandidat. Men jag tror inte man ska överdriva den faktorn. Partiledarkandidatens personliga kvalifikationer och attraktionskraft väger så mycket tyngre, särskilt i ett litet parti.

På tal om mediernas intresse av det offentliga kölhalandet av mer eller mindre troliga kandidater – fler än jag som är nyfikna på SR:s förklaring till varför bara en av KD:s från början fyra kandidater fick förmånen att grillas i Ekots lördagsintervju?

Email

Fick inte jobbet för att hon var kvinna utan för att hon var hon

2015-02-25, onsdag, kl. 19:54| Kommentera

Hon fick ju inte jobbet för att hon var kvinna utan för att hon var hon. Mansgrisigt, antifeministiskt eller något att begrunda?

Mannen som inte gav ett korvöre för värdet av ”kvinnlig kompetens” var Svenska Akademiens avgående ständige sekreterare Peter Englund, som var gäst i SVT:s Go’ kväll. Och hon som är hon är akademiledamoten Sara Danius som i juni efterträder Englund på posten som ständig sekreterare.

Det är ett jobb som man enligt Svenska Akademiens äldsta ledamot Gunnel Vallquist bara passar för om man inte vill ha det.

Något att begrunda? Eller inte?

SvD:s Maria Ludvigsson skriver tänkvärt om saken – här.

Email

Offentlighetsprincipen del 2 – JO lyssnar på mig och KU lyssnar på JO

2015-02-24, tisdag, kl. 18:26| Kommentering avstängd

I juli i fjol besökte jag föräldrarna i Kalmar där Barometern rapporterade att kommunen plågades av en person som begär ut handlingar en masse. Något annat syfte än att jäklas fanns inte, var min bedömning. Men personen åstadkom svåra störningar i den kommunala verksamheten och dryga kostnader för Kalmars skattebetalare.

Offentlighetsprincipen är helig också för mig. Men som jag skrev här, när principen som i Kalmarfallet missbrukas in absurdum kände jag mig som lagstiftare övertygad om att det bara finns en sak att göra – att förse offentlighetsprincipen med en undantagsbestämmelse som slår till vid uppenbara fall av missbruk.

Sedan kom hösten och den allmänna motionsperioden i Sveriges riksdag. Missbruket av offentlighetsprincipen hade jag inte glömt. Min motion om Kalmar kommuns desperata tillämpning av offentlighetsprincipen och JO:s efterföljande kritik mot kommunen, inklusive JO:s nödrop till lagstiftaren, kan ni läsa här. En kanske mer lättillgänglig variant av samma budskap i form av en debattartikel finns här.

Därefter har jag fått ett antal signaler om att Kalmar långt ifrån är den enda kommun som utsätts för liknande trakasserier. Mediesverige vägrar som vanligt att inse problemet, men det gör inte drabbade kommuner och myndigheter, dvs ytterst skattebetalarna. Regeringen bör därför tillsätta en utredning om hur en bestämmelse om uppenbart missbruk av offentlighetsprincipen kan utformas, yrkade jag i min motion. Allt för att inte riskera respekten för den offentlighetsprincip som vi alla värnar.

Den 20 november var detJustitieombudsmannens tur att inför Konstitutionsutskottet redogöra för sin ämbetsberättelse. Kalmarfallet föll utanför den granskade perioden, men JO Cecilia Renfors noterade min motion, redogjorde för fallet och lyfte problemet med hur myndigheter/kommuner ska hantera mycket frekventa och omfattande framställningar om att få ta del av allmänna handlingar. Vi lagstiftare uppmanades – diplomatiskt – att ”göra en avvägning mellan de olika inblandade intressena”.

Härom veckan gjorde KU avvägningen och landade i ett (enigt) tillkännagivande till regeringen med innebörden (obs! nu riksdagsprosa) att låta utreda frågan om möjliga åtgärder för att, med bibehållen respekt för offentlighetsprincipen, möta de utmaningar som kan uppstå vid mycket frekventa och omfattande framställningar att få ta del av allmänna handlingar. 

Och som konstateras i betänkandet KU11 under rubriken Utskottets ställningstagande har ”frågan om missbruk av offentlighetsprincipen väckts i en motion som kommer att behandlas av riksdagen senare i vår”.

Med hjälp av dessa språkliga krumbukter slapp KU att formellt bifalla min motion. Men i sak har jag fått gehör. Så missa för all del inte riksdagsdebatten den 5 mars!

Email

Vet Wikström att ciggpaket är tryckta skrifter, enligt TF?

2015-02-19, torsdag, kl. 21:07| Kommentering avstängd

Noterade strax före lunch att regeringens folkhälsominister skulle medverka i kammarens frågestundSlängde mig genast över tangentbordet och hamrade fram en fråga. För som många andra läste jag i går Gabriel Wikströms artikel och blev bekymrad. Inte därför att jag motsätter mig rökförbud utomhus – tvärtom, det förslaget har mitt fulla gillande.

Nej, vad som gör mig djupt bekymrad är folkhälsominister Wikströms aningslösa förhållningssätt till den svenska grundlagsskyddade tryckfriheten. (Kommenterade Wikströms utspel i Expressen). Ministern tycks vara helt okunnig om hur Sverige i EU-förhandlingarna har kämpat för att få det nya tobaksdirektivet att stämma överens med den svenska tryckfrihetslagstiftningen. Resultatet blev att den standardiserade varningstexten på cigarrettpaketen inte får täcka mer än 60 procent av ytan, medan 40 procent får användas för tillverkarnas egen produktinformation.

Så min fråga vid riksdagens frågestund löd därför så här – ja, om jag hade fått ställa den.

I går annonserade folkhälsoministern att det kan vara dags för Sverige att – efter australiensisk förebild – införa krav på att cigarettpaket ska vara helt neutrala.

Men eftersom ett cigarrettpaket är en tryckt skrift enligt tryckfrihetsförordningen, kan det strida mot i varje fall andan i grundlagen att – som Gabriel Wikström tydligen är inne på – helt utestänga tillverkaren att meddela sig med konsumenterna. 

Sverige har i EU-förhandlingarna kämpat för – och lyckats – behålla en fri yta på cigarettpaketen, just därför att den svenska implementeringen av EU:s tobaksdirektiv inte ska komma i konflikt med den svenska grundlagen.

Så min fråga till ministern är om regeringen har övergett den svenska tryckfrihetsvänliga hållningen och nu är beredd att utmana de principer som vår svenska tryckfrihetslagstiftning bygger på?   

Och den frågan vill man ju ha svar på, ganska snart.

Email

En rätt ovanlig måndag i riksdagsledamotens liv

2015-02-16, måndag, kl. 18:20| Kommentering avstängd

En måndag i riksdagsledamotens liv fylls för det mesta av valkretsaktiviteter av olika slag. Men är man däckad av en högeffektiv influensa skriver man hellre en debattartikel i aktuellt ämne som jag hoppas ni får läsa i Metro på torsdag. Om – Gud förbjude – inget värre än Köpenhamn kommer emellan.

I en lucka mellan dagens avklingande nys- och hostattacker blev jag intervjuad av lagom aggressiv manlig reporter på Dagens Industri angående storleken på riksdagsledamöternas arvoden. Men är man konfliktorädd (som jag) ser man inga större problem med att riksdagsarvodet uppgår till 61 000 kronor. Som jag förklarade här – jag är värd det! Men som sagt, morgondagens DI kan säkert bli svettig läsning – för den egna pressavdelningen. (Fast jag har så klart förvarnat, så lydig är man numera.)

Måndagar är också lika med att plöja handlingar inför nästa dags sammanträde i Konstitutionsutskottet. Särskilt mycket läsning är det nu då KU är inne i granskningsfasen av regeringen och statsråden. Med detta sagt – sträng sekretess råder tills vidare.

Till sist vill jag gärna puffa för en nyspunnen blogg. Efter drygt 40 år i rikets tjänst tillåter sig älskade maken att rätt frispråkigt dilla om ditten och datten. Inte minst ger han sin syn på regeringen Perssons utnämningspolitik, under fliken levnadsbeskrivning (1998-2013). Den politiken har påverkat även mitt liv.

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS