Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Lotteri och vinstförbud klibbar ner Löfven också

2017-05-14, söndag, kl. 12:42| Kommentering avstängd

Utbildningsminister Gustav Fridolin har meddelat att han inte går vidare med Skolkommissionens innovation att lotta elever till populära skolor. Det var klokt av Fridolin tycker jag, men mitt fokus här ligger inte på detaljerna i det totalsågade lotteriförslaget utan på det faktum att regeringen tillsatte en dyr statlig utredning som på förhand tycktes dömd att om inte helt så delvis hamna i papperskorgen eftersom det nödvändiga stödet i riksdagen inte skulle finnas.

En annan från resultatsynpunkt meningslös produkt är Ilmar Reepalus välfärdsutredning om vinstförbud för välfärdsföretag. Man behövde inte vara Einstein för att begripa att också den utredningen var dödsdömd då den saknade tillräckligt stöd i riksdagen.

Vilka är det då som står notan för regeringens utredningar? Skattebetalarna, så klart. Och vilka är det som får se sig blåsta när regeringens tillsatta utredningar presenterar förslag som är politiskt omöjliga att genomföra? Rätt svar: Skattebetalarna.

Offentlig verksamhet som polis, försvar, bistånd, vård, skola, omsorg med mera finansieras till alldeles övervägande del med skatter som stat och kommun lägger på anställda, företagare och konsumenter. Samtidigt leds Sverige av en S/MP-regering som stödjer sig på Vänsterpartiet för att i riksdagen få igenom regeringens förslag. Men för att detta ska lyckas krävs också aktivt eller passivt stöd antingen från Allianshållet eller från Sverigedemokraterna. Som bekant har regeringen Löfven inte ens med hjälp av Vänsterpartiet egen majoritet i riksdagen.

Och nu – håll i hatten - Vänsterpartiet viker inte ner sig gratis för regeringen. Röststöd kostar. Därför tillsätts utredningar på rad med förslag som tillgodoser vänsterns vallöften, hur verklighetsfrämmande dessa än ter sig till och med för det regerande maktpartiet. Till vänsterns ideologi hör partiets avsky för den valfrihet som låter föräldrar som är beredda att offra, planera och köa, att välja en bra skola för sina barn. Därför Skolkommissionens dogmatiska förslag att slumpen ska fördela elever till populära skolor.

Gå med vinst och tjäna pengar på välfärdstjänster till nytta för elever, sjuka och äldre? Det finns inget rödare skynke för Vänsterpartiet. Därav regeringens uppdrag till Ilmar Reepalu att utreda och landa i nej till vinst och nej till ökade kvalitetskrav i dessa verksamheter. Reepalu överlämnade sitt betänkande till regeringen den 9 maj och Vänsterpartiet har förmodligen inte slutat att applådera än.

Visserligen bör riksdagens nuvarande sammansättning göra det omöjligt att få igenom Reepalus förslag. Men det är lätt för mig att säga – osäkerheten finns där och är en realitet för de berörda företagen, liksom för de elever, föräldrar, anhöriga och andra närstående som anlitar deras välfärdstjänster. Regeringen Löfven kommer inte undan att bestämma sig. Ska den gå vidare till riksdagen med förslag som drar undan mattan för välskötta företag med hög kvalitet till nytta för elever, sjuka och äldre? Så länge svaret hänger i luften tvekar välfärdsföretagare om de ska satsa, anställa fler och växa. Vem som tjänar på det?

Email

Enda vettiga att låta fria ordet gälla även Almedalen och Bokmässan

2017-05-01, måndag, kl. 21:31| Kommentering avstängd

I valborgsmässoaftonens God Morgon Världen! intervjuas skådespelaren Gunilla Röör med anledning av att hon spelar en av huvudrollerna i det aktuella dramat Bortförd vid midnatt , som är en viktig påminnelse om nazismens grymheter. Jag har lyssnat flera gånger på intervjun eftersom jag hajade till när Röör (ca 4 minuter in i intervjun) frågar sig varför nazisterna kommer till tals just nu i Sverige.

Gunilla Röör formulerar inget svar på sin fråga utan låter den hänga i luften. Det är en effektiv metod, det vet alla debattörer. För när man låter frågor hänga i luften vill man ge intryck av att frågorna är korrekt ställda och svaren så självklara att de inte behöver uttalas. Röör vill slå fast att Sverige är ett land där nazismen är på frammarsch – men det är den inte. Den ytterst lilla klicken nynazister har stått och stampat på i stort sett samma ställe i decennier. Vad Röör syftar på är att Nordiska motståndsrörelsen ges samma rätt som andra partier att demonstrera första maj, att Nordiska motståndsrörelsen i likhet med andra politiska partier har fått tillstånd att hyra mark under politikerveckan i Almedalen och att Nya Tider även i höst kommer att få ha en monter på Bokmässan i Göteborg. Allra mest förgrymmad tycks Gunilla Röör vara på att nazisterna får tala oemotsagda i Almedalen. Också det fel, om man vet hur det går till i Almedalen vet man också att de som under politikerveckan framför odemokratiska åsikter får sina fiskar varma, minst sagt.

Ärligt talat börjar det bli tröttsamt att ideligen behöva försvara yttrande- och föreningsfriheten mot dem som menar att dessa friheter bara gäller vissa, rättänkande människor. Lagen, ytterst grundlagen och Europakonventionen, sätter en gräns för vad som är tillåtet respektive inte tillåtet att göra och säga i offentligheten. Våld, hets, hot och grova kränkningar är förbjudet. Allt annat ska i en rättsstatliga demokrati vara tillåtet. Svårare än så borde det inte vara.

Enskilda aktörer – privata rättssubjekt på juridikspråk – såsom Almedalsarrangörerna eller Bokmässan har självklart all rätt i världen att dra i handbromsen och säga nej tack, kom inte hit ert pack! Men de kan också välja att agera i demokratisk anda och låta även röster och åsiktsriktningar som väcker avsky blandas med anständiga och toleranta.

För den offentliga makten gäller däremot grundlagens krav på allas lika behandling utan avseende till person eller politisk uppfattning. Polisen är en del av denna offentliga makt och får inte neka demonstrationstillstånd på den grunden att Nordiska motståndsrörelsens åsikter är vämjeliga och fördöms av så gott som alla utanför deras inskränkta krets. För egen del är jag tacksam att polisen agerar enligt lagen och avstår från att låta känslorna styra.

Email

Om de blomsterprydda polisbilarna akut behöver rycka ut?

2017-04-11, tisdag, kl. 17:52| Kommentering avstängd

Precis som hela Sverige har jag rörd till tårar framför teven – och på plats, viktigt tillägg som Stockholmspolitiker – bevittnat tacksamheten och ömheten som har visats tjänstgörande poliser i samband med terrorattacken mot vår huvudstad. Men de blomsterprydda polisfordonen runt omkring Sergels Torg som är på allas näthinna, jag har räknat till fem, de står där som hyllningsmonument över en framgångsrik polisinsats. Vackert. Rättvist. Men vad händer om polisfordonen behövs? En ny terrorattack? Säkerhetstänk?

Åsiktsfrihet ska vi ha, och den är okränkbar. Samma med yttrandefriheten. Och mötesfriheten. Men bara så länge dessa rättigheter utövas med fredliga medel och under lagarna. Fanatiker som ger uttryck för vad de känner med hot och våld och som vill påtvinga andra sin egen övertygelse har ingen plats i vår typ av samhälle. Därför och mot bakgrund av fredagens terrorattack i centrala Stockholm finns det anledning att med öppna ögon se över vad som ska gälla i fråga om mänskliga fri- och rättigheter, också när dessa är grundade i internationella konventioner. Rättighetsskyddet i våra grundlagar är inte heller ristat i sten. När verkligheten förändras bör man anpassa sig till den, även om det bryter mot invanda föreställningar. En som beskriver detta svåra på ett begåvat sätt är SvD:s Jenny Norberg – läs här.

Efter detta preludium – man behöver inte ha facit i hand för att konstatera att det är något tokigt med ett asylsystem där en person som likt den för terrorbrott häktade Rakhmat Akilov kan uppehålla sig i Sverige trots Migrationsverkets utvisningsbeslut. Polisen saknar resurser att verkställa utvisningen och ser heller ingen mening med att alls anstränga sig, för tvångsvisa utvisningar får av hänsyn till den utvisades mänskliga rättigheter inte ske till Uzbekistan och andra skurkstater. Därför har min partiledare ”kallat” Rikspolischefen och Säpochefen till riksdagen för att få mer information om vad som kan och bör göras.

Visst kan man raljera över initiativet, men man kan också konstatera att som oppositionsparti har man Sveriges riksdag som arena. Vår högsta politiska församling har en moderat ordförande i Justitieutskottet, och det vore väl närmast oansvarigt av moderatledaren att i denna stund inte ta hjälp av en centralt placerad partikamrat för att få mer klarhet i vad som behöver göras för att förhinder fler terrorattentat?

Batongkongressen, nej jag har inte kommit på det själv utan skyller på Torbjörn Nilsson, jag menar så klart S-kongressen. Det har uppstått en diskussion om hur osmakligt det är med oppositionspolitiker som tar sig friheten att dryfta behovet av politiska lösningar för att förhindra att fredagens terrorattack inträffar igen. Detta är naturligtvis trams och ännu ett uttryck för S-partiets uppblåsta självbild, som i det här fallet tycks innebära att det är helt i sin ordning att politisk debatt i ämnet förs på den pågående S-kongressen i Göteborg medan politiker som tillhör andra partier och i skarpt läge jobbar för högtryck på sina respektive kanslier för att inventera gamla förslag och nya lösningar, inte bör ”käbbla” utan ta hänsyn till stundens allvar.

Om fredagens terrorattentat mot Stockholm skulle lägga munkavel på riksdagens opposition är det inte mycket bevänt med den svenska demokratin.

Email

Stackars Bolund ska försvara skattelögner i Agenda

2017-04-02, söndag, kl. 14:04| Kommentering avstängd

I kvällens Agenda debatteras ämnet ”Behöver Sverige höjda eller sänkta skatter”. Ingen socialdemokratisk minister ska den här gången grillas, utan min partibroder Ulf Kristersson och finansmarknadsminister Per Bolund (MP). Det blir spännande att se om Bolund frestas att frisera sanningen lika mycket som Stefan Löfven och Lena Rådström Baastad försökte göra i Ekots lördagsintervjuer.

Löfven först:

Varför tar vi in mer skatteintäkter? Jo, vi behöver mer pengar till välfärden. Alliansregeringen sänkte skatterna med 140 miljarder … Från ungefär 21:50 och framåt i gårdagens Ekots lördagsintervju kan man höra statsministern tala sig varm för mer pengar till välfärden samt ondgöra sig över alliansens skattesänkningar och som han säger besparingar på välfärdsområdet. Löfven låter förstå att detta är skälet till varför regeringen nu tillsammans med vänsterpartiet tvingas höja marginalskatterna för de barnmorskor, lärare och poliser som fick sänkt skatt av alliansen. Pengarna behövs till välfärden.

När Stefan Löfvens högra hand, partisekreterare Lena Rådström Baastad den 3 mars utfrågades i Ekots lördagsintervju stod alliansregeringens skattesänkningar också i fokus. Cirka 22:18 in i intervjun frågar Ekots Jörgen Huitfeldt den socialdemokratiska partisekreteraren var den stora skiljelinjen går mellan S och Moderaterna, svaret lyder att det är synen på välfärden. Som bevis på detta räknar Lena Rådström Baastad upp alliansregeringens skattesänkningar som fick negativa effekter på välfärden. Det såg Rådström Baastad själv, som då var kommunpolitiker. Ekot hade dock tagit hjälp av Ekonomistyrningsverket och Riksdagens utredningstjänst och sammantaget visade dessa uträkningar – tvärtemot vad partisekreteraren påstod i radiostudion – att alliansregeringens skattesänkningar inte ledde till mindre resurser till välfärden utan till motsatsen (ca 22:37 in i intervjun).

Så vad säger Bolund i kväll? Behövs det högre skatter eller sänkta?

Email

Justitieministern säger nej till stärkt domstolsoberoende och vill behålla SD-domare

2017-03-20, måndag, kl. 13:34| Kommentering avstängd

Mot bakgrund av den utveckling vi just nu ser i ett Europa där grundläggande rättsstatliga principer sätts under hård press, frågade jag justitieminister Morgan Johansson (2/3) om han kunde se några skäl att stärka våra egna domstolars och domares oberoende gentemot staten? Jag påminde om att Polens Högsta domstol larmat om att landets regering är i färd med att politisera tillsättningen av domare. Den polska regeringen vill bland annat ge politiker vetorätt när det gäller beslut som fattas av det oberoende juridiska råd – judicial council – som hittills utsett domare. Samtidigt varnar Europarådet för det auktoritära presidentstyre som är under uppsegling i Turkiet med allt vad det innebär i form av försvagad konstitution och politisering av landets domstolar.

Mina replikskiften med justitieministern kan man ta del här (skrålla till mitt namn). Nöjer man sig med kortversionen var Johanssons svar nej:

- Fru talman! Både Polen och Ungern hade den typ av judicial council som ofta förs fram av inte minst Maria Abrahamsson. Men det hjälpte inte. När mer auktoritära krafter får makten finns det en risk att de passar på att köra över tidigare regleringar.

Inget lugnande svar tycker jag, eftersom Johansson verkar vara av uppfattningen att bättre än lagstiftning är att förlita sig på partiernas goda vilja som skydd för våra domstolar och därmed värnet för Sverige som rättsstat.

I förra veckan uppmärksammade så Dagens Juridik frågan om våra domstolars skydd mot politiska påtryckningar. Det blev en riktigt bra paneldebatt (se den här!) i vilken justitieministern deltog tillsammans med Svea hovrätts president Fredrik Wersäll och min partibroder och tillika KU:s ordförande Andreas Norlén. Ni får som sagt titta på debatten själva och dra era slutsatser, men jag konstaterar att Johansson är angelägen om att ännu en gång försöka ge mitt parti en snyting genom att dra SD-kortet. För OM vi tror att SD hotar rättsstaten, då ska vi inte ”samarbeta” med det partiet. Det behövs ingen ny lagstiftning för att värna rättsstaten och domstolarnas oberoende, det räcker med att stänga ute SD, menar alltså Johansson.

Desto märkligare då att varje gång (senast i höstas, motion här) jag har väckt frågan i riksdagen om att avskaffa eller i vart fall reformera nämndemannasystemet har Morgan Johanssons parti – liksom tyvärr mitt eget – konsekvent sagt nej. Detta trots att SD har – och av demokratiska skäl ska ha – precis samma rätt som andra partier att nominera sina partikamrater till domare i våra domstolar. Valet 2014 innebar att över 1 000 SD-nominerade nämndemän nu sitter i migrationsdomstolarna och övriga domstolar.

Visst, riksdagens partier och dess ledamöter utgör rikets högsta politiska församling och stiftar lag. Men det är inte, som Morgan Johansson vill få det till, partierna som står garant för domstolarnas oberoende. Det oberoendet säkras och förbättras genom lagstiftning, i vanlig lag och i grundlag. En påtaglig sådan förbättring infördes 2011 genom Domarnämnden, som innebär att regeringen i praktiken inte längre kan belöna sina favoriter med höga domarämbeten. Andra åtgärder för att ytterligare stärka domstolarnas oberoende har föreslagits av oss moderater i KU, läs motionen här, interpellationsdebatt i ämnet här.

Justitieministern anser således att vi moderater äventyrar rättsstaten genom att ”samarbeta” med SD, samtidigt som han vill behålla SD-nämndemän som domare i våra domstolar och avvisar moderaternas förslag till stärkt domstolsoberoende. Den ekvationen går inte ihop.

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS