Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Stefan, ursäkta om jag blir personlig med dig

2017-09-17, söndag, kl. 10:35| Kommentera

Fredagen före riksmötets högtidliga öppnande avstyrkte Lagrådet regeringens förslag till straffskärpningar för de grova vapenbrotten. Att regeringen får bakläxa av Lagrådet är inte helt ovanligt och brukar bero på att förslagen är slarvigt utformade eller att konsekvenserna inte är tillräckligt utredda. Men den här gången är kritiken så allvarlig att förslaget från Justitiedepartementet bedöms inte ens kunna ”ligga till grund för lagstiftning”.

Remissinstanserna fick en ynka sommarmånad på sig att komma in med yttrande, och det innebär enligt Lagrådet att grundlagens krav på att lagstiftning ska vara tillräckligt utredd inte är uppfyllt. I regeringsformen 7 kap. 2 § stadgas: Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig.

Knappast någon politisk intresserad person kan ha missat att i spåren av den upptrappade gängkriminaliteten, som slukar polisresurser och som drar in oskyldiga människor i dödsskjutningar, har statsministern liksom hans tidigare inrikesminister Anders Ygeman och numera justitieminister Morgan Johansson gång på gång försökt kyla ner allmänhetens oro med att hänvisa till kommande straffskärpningar i vapenlagen. Ja, även mediernas och vanligt folks frågor om vad som görs från regeringens sida för att förebygga terrorhot och hantera återvändande IS-terrorister har bemötts med lugnande ord om straffskärpningar i vapenlagen. Så visst kan jag förstå att Stefan Löfven i sin sista regeringsförklaring (sidan 6) upprepar att straffen för grova vapenbrott ska skärpas, samtidigt som han låtsas att Lagrådets sågning av samma förslag aldrig hade hänt. Lagrådets yttrande kan läsas här.

En annan passus i Löfvens regeringsförklaring tar sikte på skyddet för sjukvårdare, poliser och annan blåljuspersonal. Även här lovar Löfven starkare skydd – sammanfattat med orden: Rör inte våra hjältar! Minns hur jag i min bänk tänkte: Äntligen, bra Löfven! Viktigt.

Men verkligheten förekom statsministern. Och nu citerar jag ur en krönika signerad statsvetaren Katarina Barrling:

... I Botkyrka utsattes en anhörig till en polisanställd för vad som misstänks vara ett kidnappningsförsök. Ärendet utreds som ”en särskild händelse” och som försök till människorov, och polisförbundets ordförande Lena Nitz beskriver det som – just det – ett hot mot demokratin. Hon överdriver inte.

Samtidigt som polisen jagade förövarna, tågade demokratins festklädda gäster in i riksdagen där statsministern läste upp sin regeringsförklaring: ”Skyddet för blåljuspersonal och sjukvårdspersonal ska stärkas. Vårt gemensamma budskap är: Rör inte våra hjältar!”

Sexualbrott är avskyvärda, läser jag på sidan 7 i Löfvens regeringsförklaring. Ingen normalt funtad person tvivlar väl på att statsministern menar vad han säger. Ändå har vi i Löfvens Sverige i veckan fått höra hur svensk polis känner sig tvingad att prioritera bort brottsanmälningar där barn har utsatts för våldtäkt, även när det finns en utpekad gärningsman. Ja, eftersom de många och tidskrävande gängmordutredningarna måste gå före. Utredningar som på grund av tysthetskulturer och skrämda vittnen ofta inte leder någon vart, medan en misstänkt barnvåldtäkt med namngiven gärningsman skulle kunna klaras upp med en klart begränsad polisinsats.

Arbetet med att göra Barnkonventionen till svensk lag den 1 januari 2020 fortsätter, läser Löfven i kammaren (regeringsförklaringen sidan 12). Statsministern gör sig iskallt nollställd inför det faktum att de flesta tunga remissinstansers bedömning är att en inkorporering av Barnkonventionen inte är någon garant för att barns rättigheter tas om hand bättre än med de svenska konventionsanpassade lagar som redan finns. Snarare riskerar motsatsen att inträffa. Jag har utvecklat min syn på saken här.

Vad Lagrådet sa om Barnkonventionen? Man avstyrkte i klara ordalag och framhöll, utöver annan förödande kritik, att ”det kan betvivlas att lagefterlevnaden blir bättre om det införs ytterligare ett lager av bestämmelser”.

Men barnens bästa väger lätt när politisk prestige och möjlighet att plocka politiska poänger ligger i andra vågskålen. Lagrådets yttrande finns här.

- Stefan, du får ursäkta om jag blir personlig med dig. Men hur kunde du framför Sveriges högsta politiska församling och därtill inför Hans Majestät Konungen läsa upp sådan rappakalja som du gjorde i tisdags? Förstår du inte att man blir bottenlöst besviken?

Email

Själv går jag som sagt in i mitt sista riksdagsår

2017-09-12, tisdag, kl. 22:00| Kommentering avstängd

Då har jag varit med om mitt sista öppnande av ett Riksmöte. Så högtidligt att få ropa ja när ens namn läses upp i kammaren. Och gudstjänsten i Storkyrkan med anledning av Riksmötets öppnande var denna gång skönt befriad från blodtryckshöjande vänsterpropaganda. Väl åter i kammaren skötte Hans Majestät Konungen sin plikt galant. Jodå, talman Urban Ahlin var lika imponerande säker som ceremonimästare. Sedan läste landets statsminister upp sin regeringsförklaring, som vanligt kryddad med överbudspolitik. Allt för att mobilisera kompisarna i och utanför riksdagen att ett år framöver valkampanja och knacka dörr så flisorna ryker. Vilka som ska stå för notan? Just det – skattebetalarna.

Själv går jag som sagt in i mitt sista riksdagsår. Det rivstartar med aktuell debatt om ensamkommande flyktingbarn. I min nya position som förstaersättare i Socialförsäkringsutskottet kommer jag såklart att följa debatten på plats i kammaren. Partibroder Johan Forssell talar för mitt partis räkning. Tryggt!

Det är inte här och nu som jag tänker sammanfatta mina intryck och erfarenheter av att tjänstgöra i demokratins högborg. Men jag vill redan nu säga att jag är djupt bedrövad över att i sommar ha mist en partiledare som med kompetens och målmedvetenhet hade kunnat lotsa oss till en borgerlig valseger 2018. Nu gav partiet inte Anna Kinberg Batra den chansen. Inte i det stora vad gäller att styra upp landets politik avseende jobb, skola, integration, och inte heller i det lilla. Mitt parti hade kunnat skriva politisk historia genom att backa upp en partiledare som i högsta grad var kvalificerad att få ta över statsministerämbetet – och som dessutom var kvinna. I stället lät Moderaterna henne bara försvinna. Och kanske ännu värre, rent av obegripligt – partiets nätverkande Moderatkvinnor gjorde absolut ingenting för att hindra denna motbjudande offerslakt när knivarna slipades och avgångskraven höjdes från förbunden.

Mot den här bakgrunden – jag ångrar inte mitt redan i försomras meddelade besked att jag inte kandiderar för omval.

Email

Oseriöst att jämställa Sveriges rättsväsende med Polens

2017-07-24, måndag, kl. 11:58| 2 kommentarer

Det är inte seriöst att jämställa de svenska domstolarnas ställning och rekryteringen av domare här i landet med vad som händer i Polen just nu. Det är mitt svar till er som har skällt på mig i mail och på sociala medier för att jag i SvD uppmanar EU-minister Ann Linde och Sveriges regering att driva på för att EU beslutar om ekonomiska sanktioner i mot Polen. Förresten hade jag i höstas en debatt med justitieministern i samma ämne, den kan följas här.

Men visst, det finns absolut ett utrymme att ytterligare stärka de svenska domstolarnas oberoende gentemot statsmakterna. Exempelvis kan man inrätta ett domarlett juridiskt råd som ersätter en del av Domstolsverkets nuvarande funktioner. Och man kan låta de högsta domstolarna få större inflytande över vilka som utses till justitieråd. Dessa och fler förstärkningar av domstolarnas oberoende har vi moderater också motionerat om i riksdagen, våra förslag behandlas av Konstitutionsutskottet till våren.

Men jag måste ändå vara intellektuellt hederlig och slå fast att på det hela taget lever det svenska domstolsväsendet upp till rättsstatliga krav på att domstolarna ska vara oberoende av såväl den styrande makten (regeringen) som den lagstiftande (riksdagen). Ni som beskyller mig för att blunda för att regeringen också i Sverige utser domare, ni har missat det viktigaste. För i Sverige avskedas inte domare, tvärtom är dessa i grundlag garanterade rätten att inte vara lojala mot vare sig riksdag eller regering. Sedan 1809 år regeringsform har domarna varit ”självständiga under lagarna”.

Just i detta nu kom beskedet att Polens president lägger in sitt veto mot lagförslaget som skulle ha gett regeringspartiet Lag och rättvisa rätt att tvångspensionera domare i landets Högsta domstol och ersätta dessa med regimlojala personer som dansar efter regeringens pipa. EU:s varningar och de massiva folkliga protestaktionerna tycks för denna gång ha haft sin verkan. Men så länge den nuvarande regeringen sitter vid makten går det inte att blåsa faran över.

Ni som har undrat vem jag är att anklaga polska regeringen för att byta ut domarna i författningsdomstolen när vi i Sverige inte ens har en författningsdomstol, till er säger jag: Förekomsten av en särskild författningsdomstol (som Polen men inte Sverige har) är inget som helst mått på hur väl ett land lever upp till de rättsstatliga idealen. I Sverige har varje domstol – även en vanlig tingsrätt – makten att i konkreta fall underkänna en lagbestämmelse såsom författningsstridig. Och vi har ett oberoende lagråd som i förväg prövar om en av regeringen föreslagen lag strider mot grundlagen eller inte. Visst finns det utrymme att också stärka lagrådets ställning, t ex genom att göra det svårare för lagstiftaren att bortse från lagrådets yttranden. Ni rättsstatens vänner – hjälp mig gärna att bilda opinion för en sådan ordning!

Till sist. I och med grundlagsreformen 2011 har de svenska domstolarnas konstitutionella ställning stärkts. Landets ordinarie domare utses fortfarande av regeringen – det är inte där Sverige och Polen skiljer sig åt – men beredningen av utnämningarna handhas i Sverige numera av den oberoende Domarnämnden, vars förslag regeringen bara har en teoretisk möjlighet att frångå. I praktiken har regeringen därmed avhänt sig makten att som tidigare styra domstolarna genom att utse sina favoriter till de cirka 100 högsta domartjänsterna. Regeringens tidigare så kallade kallelseförfarande är en gång för alla skrotat. Och nej, i Sverige har regeringen sedan flera hundra år tillbaka ingen makt att avskeda eller ”tvångspensionera” en domare som den redan har utnämnt. Bästa kvittot på oberoende!

Email

Lotteri och vinstförbud klibbar ner Löfven också

2017-05-14, söndag, kl. 12:42| Kommentering avstängd

Utbildningsminister Gustav Fridolin har meddelat att han inte går vidare med Skolkommissionens innovation att lotta elever till populära skolor. Det var klokt av Fridolin tycker jag, men mitt fokus här ligger inte på detaljerna i det totalsågade lotteriförslaget utan på det faktum att regeringen tillsatte en dyr statlig utredning som på förhand tycktes dömd att om inte helt så delvis hamna i papperskorgen eftersom det nödvändiga stödet i riksdagen inte skulle finnas.

En annan från resultatsynpunkt meningslös produkt är Ilmar Reepalus välfärdsutredning om vinstförbud för välfärdsföretag. Man behövde inte vara Einstein för att begripa att också den utredningen var dödsdömd då den saknade tillräckligt stöd i riksdagen.

Vilka är det då som står notan för regeringens utredningar? Skattebetalarna, så klart. Och vilka är det som får se sig blåsta när regeringens tillsatta utredningar presenterar förslag som är politiskt omöjliga att genomföra? Rätt svar: Skattebetalarna.

Offentlig verksamhet som polis, försvar, bistånd, vård, skola, omsorg med mera finansieras till alldeles övervägande del med skatter som stat och kommun lägger på anställda, företagare och konsumenter. Samtidigt leds Sverige av en S/MP-regering som stödjer sig på Vänsterpartiet för att i riksdagen få igenom regeringens förslag. Men för att detta ska lyckas krävs också aktivt eller passivt stöd antingen från Allianshållet eller från Sverigedemokraterna. Som bekant har regeringen Löfven inte ens med hjälp av Vänsterpartiet egen majoritet i riksdagen.

Och nu – håll i hatten - Vänsterpartiet viker inte ner sig gratis för regeringen. Röststöd kostar. Därför tillsätts utredningar på rad med förslag som tillgodoser vänsterns vallöften, hur verklighetsfrämmande dessa än ter sig till och med för det regerande maktpartiet. Till vänsterns ideologi hör partiets avsky för den valfrihet som låter föräldrar som är beredda att offra, planera och köa, att välja en bra skola för sina barn. Därför Skolkommissionens dogmatiska förslag att slumpen ska fördela elever till populära skolor.

Gå med vinst och tjäna pengar på välfärdstjänster till nytta för elever, sjuka och äldre? Det finns inget rödare skynke för Vänsterpartiet. Därav regeringens uppdrag till Ilmar Reepalu att utreda och landa i nej till vinst och nej till ökade kvalitetskrav i dessa verksamheter. Reepalu överlämnade sitt betänkande till regeringen den 9 maj och Vänsterpartiet har förmodligen inte slutat att applådera än.

Visserligen bör riksdagens nuvarande sammansättning göra det omöjligt att få igenom Reepalus förslag. Men det är lätt för mig att säga – osäkerheten finns där och är en realitet för de berörda företagen, liksom för de elever, föräldrar, anhöriga och andra närstående som anlitar deras välfärdstjänster. Regeringen Löfven kommer inte undan att bestämma sig. Ska den gå vidare till riksdagen med förslag som drar undan mattan för välskötta företag med hög kvalitet till nytta för elever, sjuka och äldre? Så länge svaret hänger i luften tvekar välfärdsföretagare om de ska satsa, anställa fler och växa. Vem som tjänar på det?

Email

Enda vettiga att låta fria ordet gälla även Almedalen och Bokmässan

2017-05-01, måndag, kl. 21:31| Kommentering avstängd

I valborgsmässoaftonens God Morgon Världen! intervjuas skådespelaren Gunilla Röör med anledning av att hon spelar en av huvudrollerna i det aktuella dramat Bortförd vid midnatt , som är en viktig påminnelse om nazismens grymheter. Jag har lyssnat flera gånger på intervjun eftersom jag hajade till när Röör (ca 4 minuter in i intervjun) frågar sig varför nazisterna kommer till tals just nu i Sverige.

Gunilla Röör formulerar inget svar på sin fråga utan låter den hänga i luften. Det är en effektiv metod, det vet alla debattörer. För när man låter frågor hänga i luften vill man ge intryck av att frågorna är korrekt ställda och svaren så självklara att de inte behöver uttalas. Röör vill slå fast att Sverige är ett land där nazismen är på frammarsch – men det är den inte. Den ytterst lilla klicken nynazister har stått och stampat på i stort sett samma ställe i decennier. Vad Röör syftar på är att Nordiska motståndsrörelsen ges samma rätt som andra partier att demonstrera första maj, att Nordiska motståndsrörelsen i likhet med andra politiska partier har fått tillstånd att hyra mark under politikerveckan i Almedalen och att Nya Tider även i höst kommer att få ha en monter på Bokmässan i Göteborg. Allra mest förgrymmad tycks Gunilla Röör vara på att nazisterna får tala oemotsagda i Almedalen. Också det fel, om man vet hur det går till i Almedalen vet man också att de som under politikerveckan framför odemokratiska åsikter får sina fiskar varma, minst sagt.

Ärligt talat börjar det bli tröttsamt att ideligen behöva försvara yttrande- och föreningsfriheten mot dem som menar att dessa friheter bara gäller vissa, rättänkande människor. Lagen, ytterst grundlagen och Europakonventionen, sätter en gräns för vad som är tillåtet respektive inte tillåtet att göra och säga i offentligheten. Våld, hets, hot och grova kränkningar är förbjudet. Allt annat ska i en rättsstatliga demokrati vara tillåtet. Svårare än så borde det inte vara.

Enskilda aktörer – privata rättssubjekt på juridikspråk – såsom Almedalsarrangörerna eller Bokmässan har självklart all rätt i världen att dra i handbromsen och säga nej tack, kom inte hit ert pack! Men de kan också välja att agera i demokratisk anda och låta även röster och åsiktsriktningar som väcker avsky blandas med anständiga och toleranta.

För den offentliga makten gäller däremot grundlagens krav på allas lika behandling utan avseende till person eller politisk uppfattning. Polisen är en del av denna offentliga makt och får inte neka demonstrationstillstånd på den grunden att Nordiska motståndsrörelsens åsikter är vämjeliga och fördöms av så gott som alla utanför deras inskränkta krets. För egen del är jag tacksam att polisen agerar enligt lagen och avstår från att låta känslorna styra.

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS