Maria Abrahamsson

i Riksdagen

I sista sekund sätter sig Polisfacket tungt på tvären

2014-10-28, tisdag, kl. 21:45| Kommentera

Alla poliser håller inte med, men två månader och några dagar kvar till sjösättningen av den största polisreformen någonsin på 50 år – då låter Polisfacket meddela att allting har gått för fort, man är inte med på vagnen, motståndet pyr, man mår dåligt, det har blivit lågt i tak, och, som sagt, kritik har tystats.

Själv låter jag präktigt meddela att mitt fokus är medborgarperspektivet och därför är jag också präktigt nöjd med den stundande omorganisationen av svensk polis, och ja, jag har varit det präktigt länge.

Gissar att statsrådet Anders Ygeman är tacksam för att han i fredagens interpellationsdebatt slapp konfronteras med hur eländes eländigt det verkar vara med Polisfackets samarbetsvilja. Men som jag lovade, det finns anledning att återkomma.

Email

Inte ett ord om könsmaktsordningens elände

2014-10-26, söndag, kl. 20:14| Kommentera

Tänk vad svenska språket ändå står starkt! Den upplevelsen är tydlig efter ett veckoslut i finländska Borgå, som har innefattat besök i ett antal affärer, kaféer och restauranger i den lilla staden med anor från 1300-talet. Även en högmässa på klingande finlandssvenska hanns med i domkyrkan, vackert belägen på en höjd med utsikt över stadens fint underhållna träkåkar.

Ja, svenskan lever sitt rika liv i vårt östra grannland, trots domedagsprofetior om dess utsatta ställning jämfört med majoritetsspråket finska. Den känslan snarast förstärktes när jag i förmiddags steg in i 1860-talets Borgå, närmare bestämt i Fredrika och Johan Ludvig Runebergs hem. Och vilket hem sen!

Familjen Runeberg var genuint högborgerlig. Med allt vad det innebär i form av kristallkronor, dyra tapeter, gyllene tavelramar, konstverk, snygga möbler och tjänstefolk. Den entusiastiska guiden som välkomnade i dörren till författarbostaden talade med värme om makarna Runebergs liv och gärning. Ett gemensamt liv som innebar att hans författargärning stod i förgrunden och hennes minst lika höga ambitioner landade i köket, de fantastiska middagarna och den blomstrande trädgården. Men från den kunniga guiden hörde jag inte ett enda fördömande ord om könsmaktsordningens elände. I stället lyfte hon fram det gemensamma hemmet som konstnärlig och litterär grogrund.

Och i morgon bär det av hem till Sverige.

Email

Löfvens budget ger eko i avkroken Porvoo

2014-10-25, lördag, kl. 18:40| 2 kommentarer

Befinner mig i tvåspråkiga Borgå, Porvoo på finska. Inte ens i denna nordiska avkrok har felgreppen i den svenska MP/S-budgeten undgått ortens tidning.

Låt vara att Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, tycks ha drabbats av viss ångest efter att statsrådet tagit del av den våg av vrede som har drabbat regeringen. De svenska instituten i Rom, Aten och Istanbul är några kvarvarande – och jämförelsevis inte särskilt penningslukande – pärlor som bidrar till att Sverige ännu betraktas som en av världens kulturnationer.

Nog för att partibroder Anders Borg sparade på det mesta, men våra medelhavsinstitut gav han sig inte på. Skam över den regering som gör det.

Email

Söder är ett reservat för de coola nollåttorna, eller hur det nu är

2014-10-16, torsdag, kl. 23:28| Kommentering avstängd

Inget evenemang av rang utan hashtag, så inte heller i kväll: #STHLMPRATA.

Låt mig backa bandet – lååångt. Som inflyttad student till huvudstaden i slutet av 80-talet var jag en flitig besökare av allsköns gratis kvällsövningar. Med anteckningsblock och penna i högsta hugg sög jag i mig författaruppläsningar, filosofiska kafédiskussioner och historiska exposéer i Gamla stans gränder. Kom att tänka på det när jag i kväll promenerade på lövhala trottoarer till Stadsbiblioteket, på Sveavägen, för att från publikplats avnjuta en timmes panelsamtal om vilka som är ”de coola nollåttorna?”

Kvällens utgångspunkt – ingångsvärde, för att använda ett känt uttryck – var det hippa Södermalm. Inbjudna panelister var i tur och ordning etnologen Klas Ramberg, boende vid Horstull, ”sofoisten” Martin Sundberg, numera boende i Vasastan och skärgården och DN:s Viktor Barth-Kron, som lät förstå att Södermalm alltid har varit off-side för honom. Den spretiga trion var ändå hyggligt homogen i synen på hipstern, som också var huvudnumret i kvällens prathörna på Stockholms stadsbibliotek.

En hipster är en blekfet, vit, 41-årig man, sa Sundberg. (Oklart om han talade om sig själv).

Hipstern är en person som vill hänga med, någon som är nöjd med att vara 10:a på bollen om någon annan är 9:a, analyserade DN:s Barth-Kron, som alltså inte alls känner sig hemma på Söder.

Etnologen Ramberg illustrerade hipsterfenomenet med den pedagogiska bilden att när han för 20 år sedan flyttade till Hornstull fanns det flera fiskaffärer där, nu finns det många sushiställen men inga fiskaffärer.

Finns det även kvinnliga hipsters, hörde jag mig själv fråga.

Och det gör det förstås. Förstod jag saken rätt är det utmärkande draget för en hipster – oavsett kön – att man inte är ocoolt cool för är man det, då är man ingen hipster. Antecknat!

På panelledarens uppmaning blev det sedan en hel del #STHLMPRATA om gentrifiering. Panelen var i det stora hela överens om att Södermalm är offer för kapitalismen som har tagit över – och därmed gentrifierat – inte bara bostadsbeståndet utan allt från pubar, krogar och vanliga butiker till konditorier och surdegsbagerier.

Som söderbo sedan två decennium känner jag inte igen mig i den verklighetsbeskrivningen, hade inga ögon i nacken men uppfattade inte i kväll att de söderbor som satt bakom mig kände igen sig heller.

Men majoriteten av de medverkande fick i alla fall sina fördomar skönt bekräftade: Södermalm är inte som övriga Stockholm utan ett reservat för de riktigt coola nollåttorna. Eller hur det nu är.

Email

Juholt spelas nog bäst av Juholt

2014-10-13, måndag, kl. 22:44| Kommentering avstängd

En fråga som kliar i hjärnan dessa dagar är varför Uppsala stadsteater tålmodigt har väntat in valutgången innan man 2015 sätter upp Daniel Suhonens ”Partiledaren som klev in i kylan”, regisserad av Stina Oscarson. Iscensättningen av Håkan Juholts uppgång och fall bör ju bli en kassako fullt jämförbar med Uppsalateaterns succépjäs Fallet Kapten Klänning. Man – dvs jag – undrar så klart om författaren Suhonen lade in sitt veto? Eller kalkylerade teaterledningen i Uppsala iskallt med att en förmodad rödgrön regering skulle kompensera ekonomiskt om teatern låg lågt i väntan på riksdagsvalet?

På tal om valets efterdyningar. Hörde ni Lars Calmfors i Studio Ett ?

Ekonomiprofessor Calmfors, som har gjort sig känd som en av alliansregeringens skarpaste kritiker, lät i eftermiddags uppriktigt besviken över finansminister Magdalena Andersssons lägesbeskrivning av svensk ekonomi. När en person som Calmfors avfärdar Anderssons eländesbeskrivning som politisering, då har regeringen Löfven ett problem.

 

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS