Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Omistlig kunskap om modern politisk historia

2017-11-02, torsdag, kl. 18:49| Kommentarer inaktiverade för Omistlig kunskap om modern politisk historia

Bokrelease i riksdagen i augusti, bokmässa i september, partistämma i oktober (avsatte spår bl a här och här) och så den 22 november frukostevent i Svenska Dagbladets regi! Ni som inte redan har anmält er till SvD kan göra det här!

Orsaken till all uppståndelse är alltså höstens viktigaste bok Moderat  kvinnokraft: Statsråd intervjuas om regeringsåren. 

Den 25 augusti klockan 10.00 har jag sjunkit ner i den hårda soffan på mitt riksdagsrum för att se Anna Kinberg Batra hålla sin sista presskonferens som partiledare. Just då ringer den fasta telefonen som har varit tyst i hundra år. Det är riksdagens godsmottagning som meddelar att man har fått en leverans på 3000 böcker med undertecknad som mottagare. Lagen om alltings jäklighet, tänker jag, lämnar AKB åt sitt öde och hastar i väg ner i kulvertarna.

Efter en stund står hela upplagan på mitt tjänsterum och jag njuter doften av boken som är en omistlig pusselbit till den moderna politiska historien.

Visst har det även förut skrivits böcker och forskats om kvinnor i politiken. Fast det unika med Sällskapet Moderata Kvinnors historia är att det vill skildra mitt partis märkeskvinnor och förebilder, deras erfarenheter, vedermödor och glädjeämnen (tidigare projekt har gällt bl a Britt Mogård och Ingegerd Troedsson).

Den sjätte utgivningen i Sällskapets regi är alltså boken härintill. En antologi där namnkunniga skribenter med eget starkt samhällsengagemang porträtterar sina ”intervjuoffer”. Mycket sorgligt lämnade Gun Hellsvik oss innan Alice Teodorescu hann påbörja sitt intervjuarbete – varmt tack Krister Thelin för ditt fint tecknade porträtt. Min forne riksdagskollega och chef på Svenskan, Mats Johansson, lämnade oss oväntat i somras samtidigt som boken gick till tryck. Det är en tröst att Mats ord lever vidare genom hans intervju med förra kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth.

Som redaktör och medförfattare av boken har jag förundrats över den moderata kvinnokraftens glädje, mod och obändiga politiska vilja att åstadkomma nödvändiga politiska reformer. Vi talar socialförsäkringar, kriminalpolitik, fria skolvalet, biståndet, kulturpolitik och mycket mera (här kan ni förresten läsa en fin recension.) Det är frestande att här bjuda på några sensationella avslöjanden ur innehållet, men jag avstår och uppmanar kort och gott: Läs boken! Köp den här.

Email

Kristerssoneffekt eller inte – ge oss chans att själva värdera mätresultaten

2017-10-31, tisdag, kl. 11:59| 2 kommentarer

Även måndagskvällens partiledarduell i TV4 utföll till den nya moderatledarens fördel. Enligt Expressen/Demoskop ansåg 56 procent av tittarna att Ulf Kristersson gjorde bäst i från sig medan Stefan Löfven fick nöja sig med 38 procent.

Det är både rätt och viktigt att det publiceras mätningar om opinionsläget i svensk politik. Det tillgodoser väljarna berättigade krav på kunskap och vitaliserar det politiska livet. Enligt svensk väljaropinion, som är ett konglomerat av mätningar som Sveriges Radio lägger ihop resultaten av och på så sätt skapar en egen nyhet, har M ökat från 16,6 i september till 19,7 i oktober. Men Ekots inrikespolitiska kommentator Fredrik Furtenbach vill inte tolka moderaternas uppgång som en ”Kristerssoneffekt”. Snarare handlar det om att det tunga fokuset på partiets kris har kommit av sig, ett slags normalläge har inträtt och därför strömmar väljare tillbaka från sverigedemokraterna. (Furtenbachs analys kan läsas här och den är snarlik Sören Holmbergs här). Och S, MP och V leder över Alliansen med 1,9 procentenheter – 42,1 procent mot 40,2.

Ipsos opinionschef David Ahlin  har en annan förklaring till uppgången för moderaterna, som i DN/Ipsos mätning härintill avancerar från 16 procent i september till 22 i oktober.

– Ulf Kristersson har gjutit nytt mod i besvikna M-väljare, säger Ahlin till DN (länk dock till UNT då DN inte nätpublicerar för icke-prenumeranter).

Till skillnad från SR:s sammanvägda mätningar är det i DN/Ipsos jämt skägg mellan blocken. Här får Alliansen och Löfvens S/MP-regering plus V, båda 41 procents stöd av väljarna. Notera dock att DN/Ipsos inte längre redovisar decimaler utan bara hela tal. Om det har någon betydelse? Jo, faktiskt. För Alliansen kan i mätningen ha fått 41,4 procent mot regeringsunderlagets 40,6. Men siffrorna kan lika väl ha varit de omvända. Varför undanhålls då läsarna/väljarna det faktiska mätresultatet? Ipsos har ”i samråd med DN” lämnat följande förklaring (hela här):

Beslutet att gå över till heltalsredovisning ligger i linje med Ipsos ambition att bidra med mer av beskrivning av politiken och samhällsutvecklingen ur väljarnas perspektiv, och något mindre av spelorientering och underlag för spekulation. Vi vill beskriva vad som sker i samhället, vad väljare ser och hör, vad som påverkar vardagen och väljarnas syn på partierna och politiken.

Förklaringen osar förmynderi. När det gäller regeringsfrågan är det intressant för alla att veta hur KD ligger till i förhållande till riksdagsspärren på 4 procent. För den som måste nöja sig med DN/Ipsos ”heltalsprincip” ser det fortsatt dystert ut för KD som ett år före valet ligger kvar på 3 procent. Men samtidigt visar Ipsos faktiska mätresultat att KD har ökat med 0,8 procentenheter sedan förra mätningen. Visst, läsaren kan då lista ut att KD förmodligen har ökat från 2,6 till 3,4 procent, en möjlig förändring som är intressant inte bara för KD:s egna väljare utan också för eventuella stödröstare och alla andra som funderar över vilka partier som kan bilda regering nästa mandatperiod.

Ett annat lindansarparti är MP, som i Ipsos redovisning ligger oförändrat på 4 procent samtidigt som MP anges ha minskat 0,5  procentenheter sedan septembermätningen, och i oktober därmed sannolikt hamnar under riksdagsspärren. Fast ingetdera framgår alltså klart och tydligt av mätningen. Men en sak är säker: Från och med nu och fram till valdagen kommer mätresultatens tiondelar att noteras, vägas och analyseras. Därmed får decimalerna också betydelse för partierna och deras valarbetare ute på fältet liksom för den inrikespolitiska debatten i stort. Tänk på det, DN/Ipsos.

Email

#Metoo är inte ett rop på mer röd politik

2017-10-23, måndag, kl. 13:29| 2 kommentarer

Man kan tolka helgens manifestationer på temat #Metoo som protester mot tidigare regeringars och nuvarande regerings misslyckande med att få rättssystemet att gripa och i grövre fall fängsla män som sexuellt trakasserar och förgriper sig mot kvinnor och flickor. Det är till och med troligt att de högljudda protesterna i sociala medier och på gator och torg mot den här typen av övergrepp hänger i hop med rättsstatens nedmontering, och då syftar jag inte främst på rikspolischefens #tafsainte-armband.

Men så tolkar alltså inte jämställdhetsminister Åsa Regner helgens avgrundsvrål från frustrerade kvinnor. För som vi kunnat höra uppfattar jämställdhetsministern #Metoo som ett starkt stöd för ännu mer av regeringens jämställdhetspolitik. (Man kan lyssna här). Högt upp på den politiska agendan står den förkättrade samtyckeslagen, som trots krav på samtycke ända in under täcket i sängkammaren inte kan förväntas ge kvinnor ett starkare skydd mot mäns ovälkomna inviter och sexövergrepp. Visst, utredaren har utfört sitt beställningsjobb men hon varnar samtidigt för ”orimliga förväntningar” (SOU 2016:60 sid 15 ff):

För att undvika att vårt förslag leder till orimliga förväntningar på att förändringen ska leda till fler fällande domar bör det framhållas att det inte finns skäl att anta att en samtyckeslagstiftning kommer att leda till några större skillnader när det gäller antalet fällande domar. De bevissvårigheter som finns med dagens lagstiftning kommer nämligen att vara desamma med den reglering som vi föreslår. Åklagaren kommer också, precis som tidigare, att ha den fulla bevisbördan för sitt gärningspåstående. Det kan till och med förhålla sig så att andelen fällande domar, rent statistiskt, kan komma att minska i förhållande till antalet anmälda brott i samband med att förslagen genomförs. Det finns nämligen anledning att tro att antalet anmälda händelser kan komma att öka om våra förslag genomförs. Om så blir fallet samtidigt som antalet uppklarade och lagförda brott ligger kvar på samma nivå som i dag leder det till att det, statistiskt sett, kommer att verka som att antalet fällande domar sjunker.

Utredarens kärva budskap tycktes ha gått jämställdhetsminister Åsa Regner helt förbi när hon i söndags på Sergels torg inför tusentals manifesterande kvinnor utlovade just en ny lag med krav på samtycke. Fast nog förstår Åsa Regner att hon med sina fagra löften kommer göra tusentals utsatta kvinnor besvikna?

Det vi nu ser i form av uthängningar vid mediala skampålar – ibland med uppenbara hämndmotiv – är ovärdigt en rättsstat och ett uttryck för att något har gått allvarligt fel i statsbygget. Som reaktion på det tänker regeringen gå vidare med lagstiftning som på förhand har ifrågasatts och till och med dömts ut av expertis på området. Men stopp där, regeringen! Det är minst lika ovärdigt en rättsstat att låtsas ge ökat skydd för kvinnor och samtidigt skygga för åtgärder som gör att kvinnor (och män) finner det meningsfullt att gå till polisen och anmäla övergrepp.

Email

Anonyma vittnen rubbar inte väsentliga rättsprinciper

2017-10-10, tisdag, kl. 10:55| Kommentarer inaktiverade för Anonyma vittnen rubbar inte väsentliga rättsprinciper

Ja, anonyma vittnen innebär en viss begränsning av den rättsstatliga principen om full partsinsyn. Det kan vara svårt för en misstänkt att bemöta uppgifter och anklagelser från någon som inte är identifierad under rättegången, en spökröst helt enkelt. Samtidigt. Problemet med vittnen som vägrar vittna av rädsla för repressalier har växt så kraftigt att det i sig blivit ett hot mot rättsstaten.

När vår ännu gällande rättegångsbalk sjösattes 1948 var det självklart att åberopade vittnen skulle presenteras med namn, ålder, yrke och adress. Sedan dess har gängkriminalitet, tysthetskulturer och ett hårdnande samhällsklimat aktualiserat frågan att tillåta anonyma vittnen. Frågan är komplicerad men diskuteras föredömligt lugnt och sansat av advokaten och polisen i Ekots morgonsändning.

Jag satt själv i den moderata reformarbetsgrupp som diskuterade sig fram till att det är önskvärt att utreda möjligheten till anonymitet i domstol i undantagsfall och vid allvarlig brottslighet. Jag var då emot blotta tanken att utreda frågan, men har ändrat mig, och ser fram emot att saken ska diskuteras i helgen på Moderaternas arbetsstämma (stämmohandlingarna finns här, avsnittet om vittnen från sidan 395 ff).

Varför har jag då bytt fot i denna infekterade fråga? Svaret är att jag inte längre uppfattar ett tillåtande av anonyma vittnen som ett dramatiskt avsteg från de rättsprinciper som redan gäller. Den fria bevisprövningen är nämligen sedan länge en grundprincip i brottsprocessen. I stort sett vilket relevant bevismaterial som helst kan få läggas fram av åklagar- respektive försvarssidan. Sedan är det upp till domstolen att bedöma om bevisningen håller för en fällande dom.

Bevisvärdet av ett anonymt vittne blir självfallet lägre, ibland kanske till och med helt utan värde. Men här som i alla andra fall är det domstolens sak att värdera beviset efter dess tyngd. Domstolarna är specialister på att opartiskt bedöma allt som har framkommit under rättegången. En viss bevisning kan vara tungt vägande, annat fjäderlätt, åter annat strunt. Allt beror på omständigheterna. Ibland skulle en anonym vittnesberättelse kunna få en viss betydelse, ibland inte. Men det skulle inte rubba några väsentliga rättsprinciper.

Email

Rivstartar blogghösten med viss fördröjning

2017-10-08, söndag, kl. 19:00| Kommentarer inaktiverade för Rivstartar blogghösten med viss fördröjning

Härom veckan gick riksdagens allmänna motionsperiod i mål. Det vill säga den tid varje höst då vi ledamöter får lämna in förslag till kammarkansliet om allt varav hjärtat är fullt. Själv passade jag på att för sista gången som riksdagsledamot rykta gamla käpphästar (1-3 nedan) och kompletterade med tre nya förslag (4-6). Läs gärna, och återkom med glada tillrop och positiva synpunkter! Oss emellan, jag räknade kallt med att den interna ”censuravdelningen” skulle slå till mot motionerna 4-5, desto nöjdare blev jag när de gick igenom utan ändringar. Nu stundar motionsbehandling i utskotten och därefter debatt i kammaren. Ser med förväntan fram emot att i talarstolen få argumentera för hur mina motioner stärker rättsstaten, förbättrar samhället och därmed det vardagliga livet för dig och mig. Självklart kommer mina förslag inte att gå igenom den här gången heller, men jag tycker mig ha märkt att droppen har börjat urholkar stenen …

  1. Ompröva nämndemannasystemet 
  2. Tydliggör lagstiftningen om barnpornografi
  3. Försöksverksamhet med tv-sända rättegångar
  4. Ompröva skyddet för tobaksförpackningar
  5. Ompröva den svenska narkotikapolitiken
  6. Domstolars och förvaltningsmyndigheters skyldighet att underrätta UD

Efter motionsskrivandet åkte jag till Bokmässan. (Jo, jag hör till dem som bestämt menar att Fria Tider inte ska få sabba den viktiga kulturyttring som Mässan är). Det var första gången jag var där som bokredaktör, och inte för vilken bok som helst utan för Moderat Kvinnokraft – Statsråd intervjuas om regeringsåren. Två år har gått sedan jag fick hedersuppdraget av Sällskapet Moderata Kvinnors Historia. Intervjuerna med vår tids moderata märkeskvinnor om deras insatser som statsråd, ibland banbrytande sådana, innehåller också tillkortakommanden, svårigheter och konflikter. Boken är långt ifrån en ren hyllningsskrift och för det är jag anlitade skribenter djupt tacksam. Stort tack Claes Arvidsson, Tove Lifvendahl, Maria Ludvigsson, Maria Rankka, Sanna Rayman, Rebecca Weidmo Uvell.

Boken hade inte varit möjlig utan de tidigare statsrådens generösa öppenhet om sina erfarenheter: Varmt tack till er! (vilka framgår av bokomslaget). Men två kära vänner saknas oss. Gun Hellsvik hann inte intervjuas innan hon gick bort i sin svåra sjukdom, tack Krister Thelin för fina minnesord. Mats Johansson avled plötsligt i somras och det är en tröst att hans röst och penna lever vidare genom porträttet av förra kulturministern.

Sant, sedan vi senast möttes här på bloggen har mitt parti bytt partiledare. I kvällens partiledardebatt i SVT Agenda debuterar Ulf Kristersson i den rollen. Lycka till!

Ps
Boken kan köpas här.

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS