Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Blev rätt skakad av oron som plågar företagare

2014-04-13, söndag, kl. 20:04| Kommentering avstängd

Äntligen söndag i vårens tecken med balkongstök i solen. Är i valet och kvalet om jag ska jogga eller blogga.

Men i fredags deltog jag alltså i Stockholmsupplagan av Svenskt Näringslivs framtidsmöte och hann prata mer ingående med drygt 10-talet företagare. Samtalen handlade bland annat om sjuklöneansvar, LAS-regler och offentlig upphandling. Man behövde inte vara näringsminister för att konstatera att företagarnas missnöje över dessa ting är tämligen utbrett, om än inte lika kompakt som under Göran Perssons regeringar.

Tack och lov hade jag och andra politiker (däribland centerns Johan Hedin, socialdemokraten Teres Lindberg och KD:s Mats Odell) denna gång inte i uppgift att stå till svars utan att bekvämt “lyssna in” vad företagarna hade att säga.

Som näringslivsvän, allianssupporter och inte minst ledamot av skatteutskottet blev jag rätt skakad av den oro som plågar företagarna i Stockholm. Jag talar om den så kallade dubbelstöten. Företagare – inte bara i Stockholm, kan inflikas  - har ren och skär ångest över att socialdemokraternas hot om höjd arbetsgivaravgift för anställning av ungdomar, dubblering av matmomsen på krogen och vänsterpartiets vinstförbud i välfärden, kan bli verklighet om Stefan Löfven får bilda regering i höst. Ett skräckscenario som i fredags bekräftades och konkretiserades av socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson, ironiskt nog samtidigt som jag – och Teres Lindberg – tog del av företagarnas våndor inför dubbel(s)töten.

Förresten, här intervjuas jag om företagarfrågor valåret 2014.

Nej, EU-domen river inte upp svensk datalagring

2014-04-08, tisdag, kl. 14:02| Kommentering avstängd

EU-domstolens beslut i dag att ogiltigförklara datalagringsdirektivet kom inte helt oväntat eftersom samma domstols generaladvokat gick på samma linje i december 2013. Många självutnämnda experter anser sig nu veta vad beslutet innebär och tror kanske att dataoperatörer som Telia, Tele2 och Banhof omedelbart kan sluta lagra uppgifter om vem som ringt eller skickat sms till vem vid en viss tid.

Men domstolens utslag ändrar ingenting för Sverige i det korta perspektivet. Datalagringen regleras i svensk lag och den lagen gäller tills den ändras, oavsett att det bakomliggande EU-direktivet nu måste omarbetas. En huvudpunkt i EU-domstolens kritik är att det ger medlemsstaterna rätt att utan närmare hållpunkter bestämma lagringstiden till allt mellan 6 månader och 2 år. Det är därför ingen djärv gissning att ett omarbetat direktiv kommer att stipulera en enhetlig lagringstid på 6 månader, vilket är det som gäller i Sverige. (Något som jag har haft synpunkter på här).

En annan gissning är att EU-domstolens ogiltigförklaring kommer att utnyttjas av den politiska oppositionen, allt från MP, V och SD till Piratpartiet och Feministiskt initiativ. Men domstolens kritik riktas inte mot de nationella lagstiftarna utan mot EU:s institutioner – rådet och parlamentet – för att de inte tog tillräcklig hänsyn till den personliga integriteten när direktivet utarbetades.

Den enda kritik som kan riktas mot alliansregeringen är tvärtom att direktivet gjordes till svensk lag så sent att Sverige åkte på att betala dryga böter till EU. Och glöm inte att det var under Göran Perssons regering som det nu underkända direktivet togs fram, med justitieminister Thomas Bodström som starkt drivande i EU-kretsen. Det är inte för inte som direktivet brukar kallas ”Bodströms baby”.

EU-domstolen har meddelat dagens dom på Irlands och Österrikes begäran. Men det land som drar den största sucken av lättnad är förmodligen Tyskland, som annars hade tvingats ändra sin grundlag för att kunna göra direktivet till tysk lag. En inrikespolitiskt inte helt enkel sak, för att uttrycka det milt.

Så bekräftas än en gång att EU-samarbetet är en salig men sofistikerad blandning av juridik och politik.

Ledamot Lohman om livet, cancern och politiken

2014-04-03, torsdag, kl. 12:35| Kommentering avstängd

När jag häromveckan som vanligt var på väg hem efter riksdagsgruppens sammanträde råkade jag i slang med partisystern Anette Åkesson. (Hennes blogg kan man besöka här). Anette var på väg till partigruppens samkväm som denna afton arrangerades av ledamöterna från Västernorrland – Lena Asplund och Eva Lohman (nedan).

Eva Lohman1Jag hakade på. I Frejasalen, som tisdagskvällar fungerar som riksdagsgruppens publokal, var det varmt och livliga samtal var redan i full gång. Jag slog mig ner vid Evas bord, samtalet hettade till och jo, nu var det varmt “på riktigt”, som man numera säger. Eva tog av sig håret och la det bredvid sig i soffan. Jag satt stum ett tag innan jag fick ur mig frågan om hon hade cancer?

Eva: Det var en vanlig mammografiundersökning som visade att jag hade tre knölar i bröstet. Jag fick cancerbeskedet förra sommaren, dagen innan jag skulle åka till Almedalen. Jag kontaktade omgående en frisör och “provade in” peruker. Efter den första cellgiftsbehandlingen rakade jag av mig håret, ville inte vänta på att det skulle lossna av sig självt. Peruken var snygg och passade fint. Detta var i september eller oktober.

Diagnosen var oväntad, det fanns ingen i släkten som tidigare haft bröstcancer. Ändå säger Eva att hon inte blev chockad när kirurgen berättade att hela bröstet skulle tas bort inom några veckor. Hon blev snabbt omhändertagen av sjuksköterskor och sjukgymnaster, och kände en lugn förvissning om att hon skulle få god vård i Sundsvall.

- Jag har väninnor som har drabbats av sjukdomen och som lever gott i dag. Eva förklarar att hon visste att hon inte skulle dö av bröstcancer redan den sommaren, och hon bad sina vänner att inte att tycka synd om henne.

Hjälp, tänkte jag som själv plågas av hypokondri och i vuxen ålder inte har levt en månad utan att ha minst en dödlig sjukdom att tampas med.

Antagligen i ett försök att lugna nerverna frågar jag plötsligt Eva om jag får intervjua henne. Inte under tisdagsståhejet i Frejasalen utan under lugnare former. Javisst.

Efter voteringen följande vecka infinner jag mig på Evas tjänsterum i ledamotshuset med dator och mobilkamera i högsta hugg. Ställer du upp för omval, lyder min inledande trevare. Absolut. Eva är arbetande ersättare i Socialförsäkringsutskottet och har (precis som undertecknad) stundtals upplevt det som rätt frustrerande att det är så mycket att läsa in parallellt med allt annat man bara måste och vill hinna göra. För Evas del har det handlat om att resa runt hemma i länet och ha kontinuerlig kontakt med personalen på Migrationsverket i Sundsvall, för att nu nämna något.

Vilken fråga skulle Eva ranka som den största politiska utmaningen i hennes utskott under 2010-2014? Först ut är sjukförsäkringen, som just nu är föremål för nödvändig utredning. Hon konstaterar att det för tillfället är ovanligt lugnt på migrationsfronten, detta mycket beroende på att det finns en stor folklig acceptens att ta emot flyktingar från Syrien. Och om S vinner valet, vad blir det största politiska hotet på ditt område, undrar jag.

Svaret kommer blixtsnabbt: Arbetskraftsinvandringen. Socialdemokraternas valgeneral Jan Larsson gör gemensam sak med LO när han uttalar sig om att svenska arbetare ska stå först i kön till jobben. Eva varnar för att S kommer göra arbetskraftsinvandringen myndighetsstyrd i bemärkelsen att det blir upp till arbetsförmedlingen att bestämma om pizzeriaägaren i Sundsvall ska få anställa en italienare som pizzabagare i stället för att ägaren ska få bestämma den saken själv.

Ja, arbetskraftsinvandringen är en glödhet potatis som Stefan Löfven uppenbart vill kyla ner. Men om Löfven viker sig för miljöpartiets krav riskerar han ett nytt rosornas krig. Pest eller kolera alltså, sett ur S-ledarens synpunkt.

Eva var 64 år då hon fick cancerbeskedet i fjol. När vi träffas väntar hon på en remiss för att få inplantat och hoppas att det blir klart i sommar. Visst har tankar på livet och döden kommit, men hon har hela tiden vägrat låta sjukdomen styra hennes dagliga liv. Dock har hon tvingats undvika folksamlingar – och tråkigt nog också barnbarnen – på grund av den förhöjda infektionsrisken. Inte en enda gång har hon varit sjukskriven, däremot utkvittad två gånger från voteringar i kammaren på grund av flyttade läkartider. Var tredje fredag får hon cellgift, behandlingen tar ett par timmar och under tiden läser Eva. Fast hon i sitt tidigare liv undervisat i litteraturhistoria blir det oftast något lättsmält.

En sista fråga: Om du inte hade gått in i politiken – vad hade du gjort då? Jag hade fortsatt att arbeta som lärare, kanske som rektor. Kommentar till skoldebatten post Pisa? Lämna lärarna i fred!

Faktaruta Eva Lohman
Beskriv dig själv med fem ord: Snäll, vetgirig, samhällsengagerad, familjekär, avvaktande (typisk Norrlänning).
Bakgrund: Ämneslärare i svenska/engelska, kommunpolitiker (gruppledare i Socialnämnden 12 år).
Familj: Skild sedan 1990-talet, en vuxen son (42) som är gift och har tre barn.
Favoritsysselsättning: Hemmet, väljarkontakter, läsning. 

Och förtroendet för Löfven bottnar i?

2014-04-01, tisdag, kl. 22:55| Kommentering avstängd

Efter två mandatperioder mätte DN/Ipsos väljarnas förtroende för dåvarande statsministern Göran Persson till 37 procent, rapporterar tidningen. Perssons förtroendesiffra var ändå inte så illa, tänker jag, särskilt som väljarna enligt expertisen antas vara grundligt trötta på politikernunor som år ut och år in figurerar i teve.

Sedan januari 2012 heter socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven. Till skillnad från Persson har han varken nött bänken i riksdagen, äntrat talarstolen och företrätt det stora oppositionspartiet i riksdagens partiledardebatter. Löfven har heller inte likt sina politiska företrädare tragglat i riksdagens utskott eller varit statsråd i regeringen.

Därmed inte sagt att Löfven är en dålig politiker, verkligen inte. Men faktum är att ingen säkert vet hur duglig Löfven skulle vara som menig ledamot av Sveriges riksdag, än mindre som statsminister med uppgift att leda landet. Svar på den frågan fick man heller inte genom att titta på senaste partiledarduellen i SVT Agenda. Likafullt uppger 45 procent av väljarna i DN/Ipsos senaste mätning att de har förtroende för Stefan Löfven.

I samma förtroendemätning når Fredrik Reinfeldt upp till 46 procent, en ynka procentenhet mer än Löfven. Och detta efter att moderatledaren har varit statsminister i nära två mandatperioder, varunder han framgångsrikt har lotsat landet genom Lehman-kraschen som 2009 försatte omvärlden och inte minst övriga EU i djup ekonomisk kris. Till det kommer att Sverige sedan 2006 har inkasserat ökade skatteintäkter genom att fler i så kallat utanförskap faktiskt har kunnat byta bidragsberoende mot arbetsinkomst.

Så hur kommer det sig att väljarna i DN/Ipsos ändå sätter likhetstecken i förtroendemätningen mellan Löfven och Reinfeldt? Kan det vara så enkelt – och orättvist – att väljarna enligt någon naturlag tröttnar på politiker som under lång tid har hårdexponerats i medierna? Vad säger det i så fall om att ta ansvar?

Gymnasieplikt ger snyggare statistik

2014-03-31, måndag, kl. 22:37| Kommentering avstängd

Gymnasieplikt i stället för arbete? Ja, Stefan Löfvens valutspel om att införa obligatoriskt gymnasium reser onekligen frågor. Betyder vallöftet att Löfven vill förbjuda skoltrötta och/eller mobbade tonåringar att hoppa av gymnasiet? Det vore helt klart ett sätt att skärpa skolplikten – men till nytta för vem?

Och menar socialdemokraterna att man ska blunda för att vissa av dessa unga människor som direkt skulle omfattas av obligatoriet faktiskt är myndiga individer som har rätt att själva besluta över sina liv? Anser Stefan Löfven att förlängd skolplikt är lösningen för de elever som helt saknar studiemotivation och som längtar efter att gå ut i arbetslivet?

Själv avhoppad gymnasist tog jag under ett drygt år chansen att vänta in den återuppväckta kunskapstörsten och läslusten genom att ta jobb på krogen och lära mig servera och hjälpa till i restaurangköket. En värdefull möjlighet till arbetserfarenhet och egna pengar som Löfven vill stänga om han får bestämma.