Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Almedalen, Lotta, Brexit och åtstramad asylrätt

2016-06-22, onsdag, kl. 18:24| Kommentera

Almedalen, mordet på Lotta, Brexit och så riksdagens beslutade åtstramning av asyllagstiftningen. Inte mycket till röd tråd men det är i den rangordningen som mejlboxen de senaste veckorna har fyllts till brädden.

Vad gäller Almedalen – jag niger och bockar ödmjukt för åtråvärda inbjudningar till storstilade seminarium, fina middagar och kontaktskapande – nåja – roséminglande. Men jag står över. Inte av snobbism, inte alls, utan mer på grund av den i viss mån påtvingade insikten att man som en gång medial 60-talist bör ha vettigare vuxensaker för sig mellanvalsåret 2016.

Mordet på Lotta.fasansfullt. Jag har ännu inte svarat på ett enda av alla dessa mejl som jag har fått på temat ”Vill du ha min röst?” Jag behöver lite mer tid på mig, ni får ha förståelse för det, men min absoluta ambition är att ni ska få svar.

I väntan på det.

Brexit har jag i någon mening klarat av här. För oavsett vad folkomröstningen i Storbritannien landar så måste vi även i Sverige förhålla oss till att EU i dag är en ganska annorlunda och i vissa avseenden mer dysfunktionell organisation än den som vi 1994 beslutade att gå med i. Det hindrar inte att jag är genuint orolig för omröstningsresultatet. (Maken hojtar däremot trosvisst i bakgrunden att ”Bremain”-sidan kommer att vinna med betryggande marginal).

Veckans omröstning i riksdagen om stramare asylregler? Som försvårar för barn att förenas med sina anhöriga. Jag som hela min barndom fasade för situationen att min mamma skulle tappa bort mig på Epa, Ikea, eller var som helst, har så klart känt mig plågad av tanken att skilja flyktingbarn från sina föräldrar. Något lite förmildrande för samvetet är att de redan är skilda från varandra, vad riksdagen har gjort är att inte underlätta en återförening. Men självklart var det ett jobbigt beslut, som ställde riksdagen inför den klassiska frågan: Är det bättre att hjälpa många med usla konsekvenser för enskilda och samhället som följd, eller hjälpa något färre till ett gott liv i ett ordnat samhälle? Jag och en stor majoritet i kammaren valde det sistnämnda och ja, jag menar att vi ändå valde rätt.

Email

Är PKU-registret ett uttryck för svenska modellen?

2016-06-06, måndag, kl. 21:56| Kommentering avstängd

I fredags meddelade regeringen att man tänker se över möjligheten att använda det så kallade PKU-registret i brottsbekämpande syfte.

Med tanke på att nyheten om en eventuell förestående ”ändamålsglidning” vad gäller användningen av blodbanken/PKU-registret redan har väckt oro i forskarleden var det ganska djärvt av statsministern att i sitt nationaldagstal lyfta fram Tobias som för 25 år sedan fick sätta livet till på grund av en svår blodbristsjukdom. I brist på donator var en transplantation av de livsnödvändiga stamcellerna omöjlig och Tobias blott 17 år unga liv gick inte att rädda. Men som en följd av den svenska modellen – tolkar Löfven – tog Tobias föräldrar initiativ till ett register så att framtida människoliv i blodsjukdom ska kunna räddas.

Jag ifrågasätter inte att Löfven har rätt i att Tobias föräldrar utförde en äkta solidaritetsgärningen, som gärna för mig kan tolkas som en produkt av den svenska modellen. Men hur ska man då tolka förra veckans besked från regeringen Löfven om att nu utreda möjligheten att använda det känsliga PKU-registret för ”brottsutredande ändamål”? Ett register där föräldrar sedan 1975 frivilligt har låtit registrera vävnadsprover från miljontals nyfödda älsklingar för att proverna ska kunna användas för medicinska forskningsändamål i syfte att tidigt kunna sätta in behandling mot medfödda svåra sjukdomar hos barn.

Om det registret i strid mot givna löften öppnas upp för andra ändamål är det sannolikt slutet för både registret och forskningens möjligheter att använda sig av det, och därmed för en möjlighet att rädda svårt sjuka barns liv.

Ett uttryck för den svenska modellen?

Email

KU:s tidigare ordf Peter Eriksson kommer infinna sig i KU?

2016-05-29, söndag, kl. 18:55| Kommentering avstängd

Före, under eller efter kvällens partiledardebatt vore det intressant att få veta om Stefan Löfven vid sin ombildning av regeringen hörsammade Konstitutionsutskottets beslut att statsministern numera ska avkräva nya ministrar att de för att få jobbet också ska ha gått med på att medverka i KU:s granskning även efter det att de har lämnat uppdraget som statsråd. Det handlar inte om att före detta statsråd ska infinna sig för sakens skull i största allmänhet utanför därför att KU är det organ i Sveriges riksdag som på uppdrag av folket granskar regeringens göranden och låtandens förenlighet med grundlagen.

Jag förstår – och hoppas förstås – att kvällens partiledardebatt i SVT Agenda framför allt kommer handla om lösningar på vår tids stora samhällsproblem men jag vill ändå påminna om den berättigade kritik som framfördes från bland annat Socialdemokraterna när det före detta statsrådet Maud Olofsson inte infann sig hos KU. Inte minst därför är det intressant att veta hur Löfven har agerat nu för att minimera risken att hans statsråd i framtiden nonchalerar KU på samma dryga sätt som Olofsson.

Så för kännedom till den i kväll församlade världspressen utanför SVT/Agenda-studion:

”Utskottet förväntar sig att statsministern ställer sådana krav (dvs att statsråd ska infinna sig hos KU också efter det att man har avgått som statsråd, min anm) i samband med regeringsbildningen samt att kraven och åtagandena dessutom avfattas skriftligen så att de kan följas upp på ett tillfredsställande sätt. Utskottet kommer i sin granskning att löpande följa upp att så sker”. (Läs gärna mer om KU:s beslut här).

Email

Plikt och party för Sverige i tiden

2016-04-30, lördag, kl. 15:51| Kommentering avstängd

Rörd är förnamnet. För vilket innerligt, varmt och kärleksfullt tal Kronprinsessan Victoria höll till sin 70-årsjubilerande far, Hans Majestät Konungen.

Därmed inte sagt att jag för den skull är beredd att gå i döden för bevarandet av den svenska monarkin. MEN jag är den första att försvara och tacka det svenska kungahuset för att man lojalt ställer den kungliga strålglansen till regeringens och rikets förfogande till ovärderlig nytta för svenskt industri och turism eller, som i Saudiaffären (skrålla ner en bit) för att lösa utrikespolitiska dilemman när regeringen ber om hjälp.

Så självklart. Denna Valborgsmässoafton nådens år 2016 instämmer jag i den stora folkmajoritetens hyllning till Sveriges tusenåriga monarki och dess nu främste representant, kung Carl XVI Gustaf. På tal om hyllning. Under det glada 80-talets konserter i Borgholms slottsruin sålde jag mackor i pauserna, och gissa om publiken jublade när det Solidensemestrande kungaparet skymtades i ruinens gluggar.

Att inte bara arbeta för den egna vinningen utan även för det allmännas bästa, genom att utveckla företag, skapa arbetstillfällen och främja svenskt näringsliv. Detta kunde ha varit skrivet som en hyllning till kungen och hans gärning i något av alla kvällens födelsedagstal, men orden har inte mindre än 250 år på nacken och sattes på pränt när Kungliga Patriotiska Sällskapet bildades 1766. (Några år senare, 1772, utfärdades Kunglig stadfästelse av Sällskapets grundregler, därav Kungl. (Svenska) Patriotiska Sällskapet). Kungen hette då Gustav III, och begreppet patriot var liktydigt med en person som arbetade för det allmännas bästa och inte bara för egen vinning.

Om det nu var farfaderns valspråk Plikten framför allt, eller hans eget För Sverige i tiden, eller ett glatt festhumör som låg bakom Kungens beslut att pausa ett stressat schema, vet inte jag. Men när Kungliga Patriotiska Sällskapet förra lördagen firade 250 år var Hans Majestät Konungen centralfigur och hedersgäst. Sällskapets avgående ordförande Johan Nordenfalk, Sällskapets nyvalde ordförande Erik Norberg, stolta medaljörer och inte minst vi ledamöter, bugar oss i respekt för att Kungen valde att förgylla Sällskapets 250-årsjubileum!

Mycket gott har Sällskapet åstadkommit under seklernas gång, mycket gott återstår att uträtta kommande 250 år. För som framhölls i högtidstalen – obildning och vidskepelse är också ett slags nöd som Kungliga Patriotiska Sällskapet ännu inte har lyckats utrota.

Kampen går vidare!

Email

Hans bekymmer med basilikafröna är svårt att släppa

2016-04-17, söndag, kl. 22:08| Kommentering avstängd

Vårkampanjade på Medborgarplatsen. Trugade väljarna bland annat med kartor med basilikefrön, praktiskt placerade i rader på pappersark som alltså bara var att trycka ner i balkonglådan eller blomkrukan.
Jag kom i småprat med en man som sett bättre dagar. Den luggslitne var född på Öland visade det sig, i Byxelkrok, och han frågade om min dialekt.
Vi stod där och påminde varandra om härliga platser på Öland. Jag nämnde Vickleby ängar och bädden av sippor i vitt, gult och blått som prunkar i tider som nu. Nej, han hade aldrig varit där men däremot jobbade han i sin ungdom i Mörbylånga hamn, med att lasta av sten från Gotland.
Jag sneglade på klockan, det började bli dags att runda av. Lite så där aningen för hurtigt stack jag till honom några extra frökartor och sa att han nu borde gå hem och sätta basilikafrön i balkonglådan.
Jag har ingen balkong, sa han.
Nej men det går lika bra med en vanlig blomkruka, sa jag.
Jag har ingen blomkruka heller för jag bor på ett vad heter det nu igen … jo, just det, jag bor på ett härbärge. Där finns varken balkong eller blomkruka.
Men det finns kanske en gräsplätt utanför, försökte jag.
Och jo, det gjorde det ju faktiskt, en liten grässtump intill entrén. Jag kan plantera fröna där sa mannen och sken upp.
Han log, jag nickade och vi sa hej.
Några timmar senare satt jag på en tunnelbanevagn ut till Alby, tog en öl och köpte gummistövlar på Biltema. Tankarna på den luggslitne och hans bekymmer med basilikafröna har jag svårt att släppa.
Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS