Maria Abrahamsson

i Riksdagen

JO:s ämbetsberättelse kvalar in som kioskvältare

2017-12-06, onsdag, kl. 08:08| Kommentarer inaktiverade för JO:s ämbetsberättelse kvalar in som kioskvältare

”Vid en inspektion av anstalten Hinseberg (kvinnofängelse, min anm) hade det bl a uppmärksammats att intagna belagts med fängsel i samband med transport till sjukvårdsinrättning för förlossning respektive kirurgisk abort. Såvitt framkom vid den efterföljande granskningen hade det inte bedömts föreligga någon förhöjd risk för rymning eller fritagning …”

”Omständigheterna i de två besluten var likartade; två personer ville låna böcker med invandringskritiskt innehåll, och de två biblioteken nekade att köpa in eller fjärrlåna böckerna… I det uppdrag folkbiblioteken har ligger dock att inte begränsa utbudet utifrån ideologiska utgångspunkter. Det är enligt min mening inte rimligt att sträcka ut ansvaret för vad människor bör läsa eller ta del av på det sätt som skett …”

”Av säkerhetsskäl tilläts hon inte ha annat än underkläder på sig, vilket jag i och för sig inte hade något att invända mot. Hon erbjöds dock inte någon filt när hon frös. I det andra fallet hade en man som gripits av säkerhetsskäl fått vistas i arrestcellen i enbart kalsonger. Trots att han uppgav att han frös erbjöds han inte någon filt, och skälet angavs vara att filtar var avsedda för dem som anhållits. Mannen förhördes dessutom iförd endast kalsonger …”

Utdragen ovan är hämtade ur Justitieombudsmännens ämbetsberättelse för verksamhetsåret 1 juli 2016 – 30 juni 2017. Det är en ruggig läsning. Om det inte vore för att jag suttit några år i Konstitutionsutskottet, som är utskottet till vilket JO rapporterar, skulle jag sannolikt inte ha varit nördig nog att plöja JO:s redogörelse. Men alla riksdagsledamöter borde så klart göra det!

I morgon torsdag 7/12 klockan 09:00 överlämnar JO sin ämbetsberättelse till KU. Med anledning av det håller utskottet en öppen sammankomst där ledamöterna har tillfälle att ställa frågor om JO:s granskningar, iakttagelser och kritik mot Myndighetssverige. Alltihop kan följas på riksdagens webb-tv. Missa inte det tillfället.

Email

Veckan då rättsstaten sattes ur spel

2017-12-03, söndag, kl. 22:25| Kommentarer inaktiverade för Veckan då rättsstaten sattes ur spel

 Så kommer jag minnas vecka 48 som nu går mot sitt slut. Det var veckan då regeringspartierna gjorde upp om att en viss grupp ensamkommande unga ska ges en ny chans att ansöka om tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige förutsatt att de kom hit före den 24 november 2015, har väntat längre än 15 månader på besked, inte begått brott, hunnit fylla 18 år samt redan studerar på gymnasium eller ansöker om att få göra det när den nya lagen eventuellt träder i kraft framåt sommaren. Om dessa unga av Rättsmedicinalverket tidigare har bedömts vara äldre, av Migrationsverket och domstol bedömts sakna flyktingskäl och därför inte har beviljats asyl, är detta omständigheter som inte längre ska tillmätas betydelse i asylprocessen. Ja, alltså inte tillmätas betydelse för den här gruppen. Möjligheten att ansöka om nytt tillfälligt uppehållstillstånd ska gälla även för den som fått avslag på sin asylansökan eller fått sin ålder uppskriven, förutsatt att den unge – som i hemlandet kanske inte har gått en dag i plugget efter fjärde klass – ansöker om att få börja på gymnasium i Sverige.

Ingredienserna i denna tankegröt har närmare dissekerats av DN här, Jörgen Huitfeldt här, Lena Melin här, och domare vid Migrationsdomstolen här.

Vecka 48 var också veckan då #Metoo träffade även mig med sin fulla kraft. Ingen vettig person anser att denna massprotest mot mestadels mäns övergrepp och trakasserier ska tystas. Men ingen demokratisk sinnad person bör heller kräva munkavel på dem som ifrågasätter uppropet. Aftonbladets chefredaktör Sofia Olsson Olsén sparkade tidningens krönikör Staffan Heimerson just med hänvisning till hans uttalande om att #Metoo bara är en anledning för kvinnor ”att skriva sjaskig pornografi”. Som framgår av blålänken menade chefredaktören att Heimerson bröt mot principen om alla människors lika värde och rätt. Heimersons uttalande både kan och bör kritiseras hårt. Men i en demokrati och rättsstat med öppenhet som ledstjärna och grundlagsskyddad tryck- och yttrandefrihet får man tåla till och med att sexbrottslingar/trakasserare beskrivs som ”drullputtar” och att kvinnoupprop förlöjligas.

Som kaxig nybörjarkandidat till riksdagen 2010 lovade jag att stärka rättssäkerheten (min personvalsfolder här intill). Känslan att rättssäkerheten naggades i kanten då, är ingenting mot farhågorna två mandatperioder senare.

I en rättsstat tillåts inte brottsoffer att själva skipa rätt utan den uppgiften axlar opartiska domstolar. I en rättsstat har den som påstår något också bevisbördan för det, i en rättsstat får ingen dömas ohörd, vid tvivel ska domstol hellre fria än fälla och straff ska stå i proportion till brottet.

I svenska domstolar tillåts inte anonyma vittnen, något som i och för sig inte behöver strida mot rättsstatsprincipen då det råder fri bevisprövning och fri bevisvärdering, dvs upp till domstolarna att värdera vad ett anonymt vittnesmål är värt (jag utvecklar mer här).

Utan rättssäkerhet har välfärden inget värde. Eller kommer #Metoo att ändra på det axiomet? Har alla tusentals och åter tusentals kvinnors vittnesbörd om övergrepp och trakasserier av chefer och kolleger fått som oönskad bieffekt att den allmänna uppfattningen har börjat grumlas om vad som hittills har varit självklara fundament i en rättsstat? Jag vill inte tro att folkmajoriteten i Sverige accepterar vare sig att landets migrationspolitik bedrivs utan rättssäkerhet eller att de personer som pekas ut i aldrig så angelägna upprop inte ska omfattas av grundläggande rättsstatliga principer. Men jag vet faktist inte, oroskänslan sprider sig att rättsstaten står och vobblar.

Email

Argument och kvalitet trumfar dogmatism och ideologi?

2017-11-19, söndag, kl. 13:12| 5 kommentarer

Är det forskningsministerns avsikt att jämställdhetsintegreringen av litteraturlistor vid landets universitet och högskolor ska vara så radikal att redan utlysta kurser ställs in?

På Svenska Dagbladets ledarsida har Ivar Arpi i flera artiklar (bla här, här och här) granskat Statsvetenskapliga institutionen i Lund. Där har en lektor fått se sin litteraturlista jämställdhetsintegreras så till den grad att hans kurs som byggde på originaltexter av fascister från förra sekelskiftet, i strid med hela upplägget av kursen kompletterades med en nutida kvinnlig författare. Till saken hör att det över huvud taget inte gick att finna några kvinnliga facistiska författare från den aktuella tidsepoken. Fullt förståeligt ansåg sig universitetslektorn utsatt för ett övergrepp, kursen ställdes in och studenterna fick söka sig någon annanstans. Hur det kunde gå så här långt? Boven i dramat tycks vara det nationella genussekretariatet i Göteborg som har regeringens uppdrag att agera stöd åt universitet och högskolor så att dessa jämställdhetsintegrerar på ”rätt” sätt, och dit hör bl a att uppnå procentuell likställdhet mellan manliga och kvinnliga författare på lärosätenas litteraturlistor.

Nu finns det förvisso en möjlighet till undantag från könsintegreringskravet på litteraturlistor. Om det i en särskild motivering förklaras varför andelen kvinnor på listorna understiger 40 procent så kan det hända att en sådan manlig dominans tillåts passera. För som det heter i den statsvetenskapliga institutionen i Lunds bemötande i ärendet (dvs bemötande av Ivar Arpi), ”argument och kvalitet trumfar andra kriterier”.

Jag har inget emot att ”jämställd” kurslitteratur ges rättmätig plats på litteraturlistor. Men i fallet med Statsvetenskapliga institutionen i Lund har man gått längre. Jag repeterar: Där tvingades lektorn se sin litteraturlista kompletterad med en författare som över huvud taget inte hade med hans kurs att göra. Och kursen ställdes in.

Var det verkligen forskningsministerns avsikt att Nationella sekretariatet för genusvetenskapen så radikalt skulle stödja den aktuella institutionens jämställdhetsintegrering av litteraturlistor att hela universitetskurser ställs in?

När jag vid riksdagens frågestund fick tillfälle att ställa den frågan till forskningsministern (skrålla till mitt namn) svarade hon att Statsvetenskapliga institutionen i Lund själv har svarat på detta och sagt att ”argument och kvalitet trumfar andra kriterier”. ”Då gäller det att det är på det sättet hela vägen”, underströk ministern för mig och rekommenderade läsning av svaret.

Efter den uppsträckningen drabbades jag såklart av obehagskänslan att ha fått allt om bakfoten. Så fort frågestunden var över kilade jag därför tillbaka till tjänsterummet, letade fram svaret från institutionen som Hellmark Knutsson myndigt hade hänvisat till, och läste här och här och här.

Men jag blev faktiskt bara mer övertygad om att det inte var jag utan forskningsministern som hade missförstått det hela. För om det gäller att ”argument och kvalitet trumfar andra kriterier”, borde väl en kvinnlig författare utan anknytning till själva ämnet inte tvångsvis kunna hamna på den stackars lektorns litteraturlista?

Kanske borde Hellmark Knutsson ändå fråga sig hur det är ställt med den akademiska friheten i Sverige? Till och med i Norge som har infört könskvotering till bolagsstyrelser kritiseras vi för könskvoterade litteraturlistor.

Email

Omistlig kunskap om modern politisk historia

2017-11-02, torsdag, kl. 18:49| Kommentarer inaktiverade för Omistlig kunskap om modern politisk historia

Bokrelease i riksdagen i augusti, bokmässa i september, partistämma i oktober (avsatte spår bl a här och här) och så den 22 november frukostevent i Svenska Dagbladets regi! Ni som inte redan har anmält er till SvD kan göra det här!

Orsaken till all uppståndelse är alltså höstens viktigaste bok Moderat  kvinnokraft: Statsråd intervjuas om regeringsåren. 

Den 25 augusti klockan 10.00 har jag sjunkit ner i den hårda soffan på mitt riksdagsrum för att se Anna Kinberg Batra hålla sin sista presskonferens som partiledare. Just då ringer den fasta telefonen som har varit tyst i hundra år. Det är riksdagens godsmottagning som meddelar att man har fått en leverans på 3000 böcker med undertecknad som mottagare. Lagen om alltings jäklighet, tänker jag, lämnar AKB åt sitt öde och hastar i väg ner i kulvertarna.

Efter en stund står hela upplagan på mitt tjänsterum och jag njuter doften av boken som är en omistlig pusselbit till den moderna politiska historien.

Visst har det även förut skrivits böcker och forskats om kvinnor i politiken. Fast det unika med Sällskapet Moderata Kvinnors historia är att det vill skildra mitt partis märkeskvinnor och förebilder, deras erfarenheter, vedermödor och glädjeämnen (tidigare projekt har gällt bl a Britt Mogård och Ingegerd Troedsson).

Den sjätte utgivningen i Sällskapets regi är alltså boken härintill. En antologi där namnkunniga skribenter med eget starkt samhällsengagemang porträtterar sina ”intervjuoffer”. Mycket sorgligt lämnade Gun Hellsvik oss innan Alice Teodorescu hann påbörja sitt intervjuarbete – varmt tack Krister Thelin för ditt fint tecknade porträtt. Min forne riksdagskollega och chef på Svenskan, Mats Johansson, lämnade oss oväntat i somras samtidigt som boken gick till tryck. Det är en tröst att Mats ord lever vidare genom hans intervju med förra kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth.

Som redaktör och medförfattare av boken har jag förundrats över den moderata kvinnokraftens glädje, mod och obändiga politiska vilja att åstadkomma nödvändiga politiska reformer. Vi talar socialförsäkringar, kriminalpolitik, fria skolvalet, biståndet, kulturpolitik och mycket mera (här kan ni förresten läsa en fin recension.) Det är frestande att här bjuda på några sensationella avslöjanden ur innehållet, men jag avstår och uppmanar kort och gott: Läs boken! Köp den här.

Email

Kristerssoneffekt eller inte – ge oss chans att själva värdera mätresultaten

2017-10-31, tisdag, kl. 11:59| 2 kommentarer

Även måndagskvällens partiledarduell i TV4 utföll till den nya moderatledarens fördel. Enligt Expressen/Demoskop ansåg 56 procent av tittarna att Ulf Kristersson gjorde bäst i från sig medan Stefan Löfven fick nöja sig med 38 procent.

Det är både rätt och viktigt att det publiceras mätningar om opinionsläget i svensk politik. Det tillgodoser väljarna berättigade krav på kunskap och vitaliserar det politiska livet. Enligt svensk väljaropinion, som är ett konglomerat av mätningar som Sveriges Radio lägger ihop resultaten av och på så sätt skapar en egen nyhet, har M ökat från 16,6 i september till 19,7 i oktober. Men Ekots inrikespolitiska kommentator Fredrik Furtenbach vill inte tolka moderaternas uppgång som en ”Kristerssoneffekt”. Snarare handlar det om att det tunga fokuset på partiets kris har kommit av sig, ett slags normalläge har inträtt och därför strömmar väljare tillbaka från sverigedemokraterna. (Furtenbachs analys kan läsas här och den är snarlik Sören Holmbergs här). Och S, MP och V leder över Alliansen med 1,9 procentenheter – 42,1 procent mot 40,2.

Ipsos opinionschef David Ahlin  har en annan förklaring till uppgången för moderaterna, som i DN/Ipsos mätning härintill avancerar från 16 procent i september till 22 i oktober.

– Ulf Kristersson har gjutit nytt mod i besvikna M-väljare, säger Ahlin till DN (länk dock till UNT då DN inte nätpublicerar för icke-prenumeranter).

Till skillnad från SR:s sammanvägda mätningar är det i DN/Ipsos jämt skägg mellan blocken. Här får Alliansen och Löfvens S/MP-regering plus V, båda 41 procents stöd av väljarna. Notera dock att DN/Ipsos inte längre redovisar decimaler utan bara hela tal. Om det har någon betydelse? Jo, faktiskt. För Alliansen kan i mätningen ha fått 41,4 procent mot regeringsunderlagets 40,6. Men siffrorna kan lika väl ha varit de omvända. Varför undanhålls då läsarna/väljarna det faktiska mätresultatet? Ipsos har ”i samråd med DN” lämnat följande förklaring (hela här):

Beslutet att gå över till heltalsredovisning ligger i linje med Ipsos ambition att bidra med mer av beskrivning av politiken och samhällsutvecklingen ur väljarnas perspektiv, och något mindre av spelorientering och underlag för spekulation. Vi vill beskriva vad som sker i samhället, vad väljare ser och hör, vad som påverkar vardagen och väljarnas syn på partierna och politiken.

Förklaringen osar förmynderi. När det gäller regeringsfrågan är det intressant för alla att veta hur KD ligger till i förhållande till riksdagsspärren på 4 procent. För den som måste nöja sig med DN/Ipsos ”heltalsprincip” ser det fortsatt dystert ut för KD som ett år före valet ligger kvar på 3 procent. Men samtidigt visar Ipsos faktiska mätresultat att KD har ökat med 0,8 procentenheter sedan förra mätningen. Visst, läsaren kan då lista ut att KD förmodligen har ökat från 2,6 till 3,4 procent, en möjlig förändring som är intressant inte bara för KD:s egna väljare utan också för eventuella stödröstare och alla andra som funderar över vilka partier som kan bilda regering nästa mandatperiod.

Ett annat lindansarparti är MP, som i Ipsos redovisning ligger oförändrat på 4 procent samtidigt som MP anges ha minskat 0,5  procentenheter sedan septembermätningen, och i oktober därmed sannolikt hamnar under riksdagsspärren. Fast ingetdera framgår alltså klart och tydligt av mätningen. Men en sak är säker: Från och med nu och fram till valdagen kommer mätresultatens tiondelar att noteras, vägas och analyseras. Därmed får decimalerna också betydelse för partierna och deras valarbetare ute på fältet liksom för den inrikespolitiska debatten i stort. Tänk på det, DN/Ipsos.

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS