Vilket ställe! Det var i förmiddags vid 10-tiden som jag steg ur taxin utanför Filmhuset på Gärdet. Nu befann jag mig inte där vare sig för att titta på film eller för att ta del av utbudet av nya upplagor Ingmar Bergman. Det nöjet får anstå till en annan gång.

Däremot hade Integrations- och jämställdhetsdepartementet  bjudit in mig för att provocera på departementets inspirationsdag, som var förlagd till Filmhuset. Ett val som har fått mig att undra hela dagen var Kulturdepartementet egentligen förlägger sina inspirationsdagar. Till Migrationsverket?

Om jag lyckades inspirera departementet? Ja, det utgår jag ifrån. Lovar att länka till mitt tal så fort jag har lärt mig hur man gör det.

Så här en eftermiddag mitt i språnget, en dag av det mer hektiska slaget, kommer ett lästips om behovet av mer juridisk kompetens i regering och riksdag.

Justitieministern har idag hälsat på i Svea hovrätt. Hon ville lyssna in synpunkter. En domare föreslog att nämndemännen i hovrätten borde avskaffas. Ja, det är onekligen på tiden, säger jag.

Men så långt är justitieministern inte beredd att gå. För det vore ju att avlöva moderatkompisar finfina uppdrag.

Sveriges nästa rikspolischef blir en kvinna, och jag är ”ganska” övertygad om att hon är fångad här.

Betryggande långt från de livsfarliga isklumparna som kommer farande genom luften längs med Hornsgatan; här är vårens första snöras från farstutaket i Värmland. Det har varit åtskilliga plusgrader vid stugan i dag.

Mycket av motståndet kommer från vänstern, som tycker att lagen skapar en gräddfil för överklasskvinnor, på fattigas och utstöttas bekostnad. Jo, det står faktiskt så i telegrammet från TT-AFP. Vad den nedröstade lagen gäller?

Läs själva meddelandet som jag just snubblade över:

Kvoteringslag överröstad i Indien

Oväntat hårt motstånd mötte Indiens regerings försök att på Internationella kvinnodagen få godkänt en lag om minst en tredjedel kvinnor i parlamentet och delstatsförsamlingar.

The Women Reservation Bill (WRB), som den heter, har varit på gång i hela 14 år. Den senaste tiden har det styrande Kongresspartiet signalerat att den skulle gå igenom på 2010 års kvinnodag, men när överhusets session började på måndagen utbröt i stället kaos.

Mötet ajournerades flera gånger, när talare blev överröstade av andra ilskna ledamöter.

Mycket av motståndet kommer från vänstern, som tycker att lagen skapar en gräddfil för överklasskvinnor, på fattigas och utstöttas bekostnad.

TT-AFP

Journalisters sökande efter den annorlunda, alldeles egna, nyhetsvinkeln får ibland skrattretande resultat. Som i dag när medierna vältrar sig i firandet av den internationella kvinnodagen. P1 Morgon tog nog priset genom sitt naivt komiska inslag om antalet kvinnliga statyer (21 ”påklädda” kvinnostatyer mot 170 manliga).

Andraplatsen ger jag till Göran Eriksson som i dagens SvD utgjuter sig över att det borgerliga blocket och då särskilt Moderaterna ”släpar vidare på sin gamla manliga övervikt i väljarkåren”. Och spegelbilden av den analys måste rimligen vara att partierna på vänsterkanten släpar vidare med gammal kvinnlig övervikt?

Eriksson, ditt könsfixerade tänkesätt ger uttryck för ett väljarförakt som närmar sig det outhärdligas gräns!

Armémuseet utställning Miss Landmine är ett annat exempel på hur tillkämpat det kan bli. Givetvis har jag inget emot att museet tar hjälp av en konstnär för att uppmärksamma kambodjanska kvinnor som har trampat på landminor.  Men hur kan man ha så dåligt omdöme att man låter dessa kvinnor tävla om titeln Miss Landmine Cambodja, där första priset är 1000 dollar och en benprotes av titan?

Armémuseeums Gundela Pettersson har förmodligen helt rätt i att utan (den osmakliga) tävlingen skulle hon inte ha blivit inbjuden till radiostudion i morse. Men var det hela meningen med utställningen? I så fall, lägg ner!

I Stockholm attraherar Moderaterna 40 procent av väljarna, medan mindre än var fjärde huvudstadsinnevånare (23 procent) skulle rösta på Mona Sahlins parti om det vore i val i dag. I de forna sosse-fästet Malmö får Moderaterna stöd av 37 procent medan väljarstödet för Socialdemokraterna landar på 28. I Göteborg är gapet mindre men ändå: Moderaternas 29 procent är mer Socialdemokraternas 25.

Socialdemokraterna fortsätter alltså att tappa mark i storstäderna. DN.se var först med att basunera ut resultat av de ”hemliga” opinionsmätningar från Sifo som har läckt ut i dag. Gissningsvis från ett partikansli som inte huserar på Sveavägen.

Drygt 4 000 personer har under perioden 11 januari- 11 februari tillfrågats om sina väljarsympatier. Och ja, regeringsalliansen leder stort i Stockholmsområdet; med 56 procent mot 40 procent för S, V och MP.

Något som säkert har fördjupat problemrynkorna och pannvecken hos partistrategerna på Sveavägen är att väljarsympatierna har inhämtats innan RUT-debatten kickades igång. Eller tror någon att det före detta statsbärande partiet skulle ha legat bättre till hos de viktiga Stockholmsväljarna om Mona Sahlins löfte – läs hot – att avskaffa Alliansens skattelättnad för hushållstjänster hade varit känt när Sifo ringde runt i valmanskåren? Nej.

Lika kontraproduktivt för svensk socialdemokrati i allmänhet som för partiets stockholmsprofil i synnerhet är gårdagens kriminologiska utspel på Brännpunkt. Professor Jerzy ”Ungdomsvåldet har inte ökat” Sarnecki och Stockholmssossarnas rådgivare, Karlskronabon Björn Fries, argumenterar i sann flumliberal 68-anda och landar i att Brottsförebyggande rådet har rätt. Det vill säga att strängare straff – eller straff över huvud taget? – inte leder till färre brott.

Som om det argumentet, bortsett från att det inte är sant, skulle vara det enda giltiga skälet för att bestraffa brottslingar. Men inte mig emot, Socialdemokraterna får mer än gärna köra på i Sarneckis och Fries sliriga hjulspår valrörelsen igenom.

Inte heller har jag någonting emot om Mona Sahlin fortsätter att försvara S-partitoppar som köper avdragsberättigade RUT-tjänster med hänvisning till att lagen gäller lika för alla.

Britta Svensson i Expressen skriver mycket bra om saken, och visst känner man igen sig i Svenssons beskrivning. Som barnbefriad och fysiskt frisk medelklassinkomsttagare betalar man lydig och solidariskt hög skatt år ut och år in utan att själv kräva eller plocka ut någonting tillbaka i form av dagisplats, a-kassa, skola eller sjukvård. (Inte sliter jag på vägarna heller då jag inte har kört bil på 20 år).

När jag så använder mig av möjligheten att genom RUT-avdraget få behålla lite mer av mina surt förvärvade pengar, i mitt fall runt 17 000 kronor om året, då är jag en snyltare och skurk. EN OTÄCK HÖGINKOMSTTAGARE som gynnas av den borgerliga, också den skurkaktiga, regeringen. Ja, till skillnad från socialdemokrater och andra som beter sig precis likadant.

På tal om att gynna väljare med högre inkomster. I valrörelsen 1998 överraskade Göran Persson sitt parti genom att spela ut vallöftet om maxtaxa inom barnomsorgen. De stora vinnarna på reformen som inte sjösattes förrän efter valet 2002 (fiffigt med valfläsk som kan delas ut två gånger) var medel- och höginkomsttagare i Stockholms mer burgna kommuner. Då som nu utgjorde de en väljargrupp som sossarna bara måste bryta sig in i för att  kunna klamra sig fast vid regeringsmakten, vilket man också lyckades med den gången.

Visst, det är frivilligt för kommunerna att tillämpa maxtaxa men sedan 2003 är alla med på vagnen. Maxtaxan berättigar till statsbidrag, dels för att kompensera intäktsbortfallet och dels för att säkra kvaliteten i verksamheten. I klartext betyder det att skattebetalarna, inklusive låginkomsttagarna som proportionellt tjänar mindre ekonomiskt på maxtaxan, är med och finansierar medel- och höginkomsttagarnas billigare barnomsorg.

Orättvis reform, Mona Sahlin? Inte?

Förresten, kan någon förklara hur fler jobb i offentlig sektor, som jämte statlig stöd till krisdrabbade industribranscher är sossarnas motdrag till RUT-avdraget, kan generera fler vita trygga jobb i den tidigare svarta hemnära tjänstebranschen? Det är något för Sahlin, Ohly & Co att fundera på, inte bara i morgon på internationella kvinnodagen.

Det finns massor att utgjuta sig över denna lördag. Inte minst nyheten som har toppat Ekots sändningar hela dagen. Det vill säga läckan om den svenska försvarsmakten som bara för någon vecka sedan gick med miljarder i överskott men nu måste dra ner ännu mer på verksamheten.

Hur den ekvationen går ihop? Tja, jag hörde försvarsministerns (bort?)förklaring och känner mig inte helt övertygad. Vilken logik ligger det till exempel i att lägga ner en av landets tre flygflottiljer med motiveringen att den allmänna värnplikten ska avskaffas? Det är knappast unga värnpliktiga som sitter bakom spakarna till Jas 39 Gripen, så mycket begriper till och med jag.

Veckans RUT-ståhej visar att den debatten ännu inte har nått sin höjdpunkt. Det inger hopp om en lång het vår. Summeringen av alla inlägg, motargument och statistik som jag lovade mig själv att göra här i dag, får dock anstå till i morgon.

Denna afton nöjer jag mig med att bjuda på Janne Sundlings artikel ”Så vill partierna vinna din röst”. Nej, det var inte självklart att ställa upp på att bli intervjuad av Sundling, men jag tog fan i båten och rodde honom förhoppningsvis i land. Det blev rätt bra.

Kvällens SVT Debatt har hakat på debatten om RUT-avdraget. Tro mig, det har sällan känts så angeläget att åka tåg till Göteborg för att delta i det programmet. Varför jag på god grunder tycker att billigare hushållstjänster är bättre än dyra, är sedan länge känt.

Mona Sahlins och Lars Ohlys högt uppskruvade tonläge mot RUT-avdraget ger sken av att deras partier skulle ogilla reformer som också gynnar medelklassen i Stockholms trevligare förorter. Men faktum är att Socialdemokraterna och Vänstern har vunnit val på att oblygt fiska röster i just den väljargruppen. I kväll tänker jag påminna omvärlden om den ”orättvisan”, en orättvisa som man såvitt jag vet inte alls har några planer på att avskaffa om de rödgröna vinner valet.

Vad reformen den gången kostade per köpt höginkomsttagarröst? Vi ses i rutan!