Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Regeringen lägger sig alltså platt för min KU-anmälan

2014-11-16, söndag, kl. 14:07| Kommentera

Hur blir det nu? Jag menar, jag har i en anmälan till konstitutionsutskottet begärt att KU ska granska om regeringen har levt upp till beredningskraven i 7 kap. 2 § regeringsformen när regeringen i prop. 2014/15:1 föreslår att anslaget till de svenska medelhavsinstituten ska minskas och därefter upphöra.

Så i dag, på en rak fråga i SvD om det är rätt av regeringen att dra in stödet till de svenska medelhavsinstituten svarar utrikesminister Margot Wallström:

- Nej, det är helt fel.

På frågan hur det kunde gå så fel, svarar statsrådet:

- Vad hade vi på oss, två veckor? Kort om tid. Nya människor som ska in. Då kan sånt här hända.

Regeringen lägger sig alltså platt för min KU-anmälan. Eller kan Wallströms uttalande tolkas annorlunda?

Email

Vi andra ler mot mamman och barnet, och mot varandra!

2014-11-15, lördag, kl. 16:17| Kommentera

Inget djupsinnigare än att jag står där i kön på Konsum. In kommer mamma med litet barn i sittvagn. Mamman uppmärksammar killen i kassan på att han har slagit in en liter mjölk för mycket. Mamman slinker in i butiken för att hämta litern och hojtar till killen i kassan att hålla koll på barnet.

Då händer det. I samma sekund som mamman försvinner bort bland hyllorna börjar vi andra i kön att stint stirra på barnet i vagnen, som in sin tur tittar tillbaka på ett gäng gravallvarliga vuxna. Barnets huvud börjar snurra – oroligt, sökande. Barnet genomlider måhända just då ett trauma. Vad är det som har hänt?

Så kommer mamman springande och ler mot sitt barn.

Vi andra ler mot mamman och barnet, och mot varandra! Så där härligt vardagslyckliga över att behövas och få ta ansvar, antar jag att det handlar om.

Email

Raljera gärna men missa inte guldkornen som glimmar

2014-11-15, lördag, kl. 12:40| Kommentera

Nickar igenkännande. DN:s Amanda Björkman skriver under rubriken ”Slöseri med politikers välbetalda tid” på temat löjliga riksdagsmotioner. Precis så kunde också jag ha argumenterat i mitt tidigare liv, men gör så inte längre.

Alla motioner som riksdagens ledamöter svettas fram under den så kallade allmänna motionsperioden är förvisso inte nydanande intellektuella mästerverk. Detsamma kan sägas om det mesta som publiceras på landets ledarsidor.

Jag svär mig själv inte fri från att raljera över fånigheter och trams i såväl politiken som journalistiken. Men man begår en stor dumhet om man inte också gör sig omaket att vaska fram och uppmärksamma de guldkorn som faktiskt finns. Oavsett om dessa glimmar till i motionsfloden eller lyser klart på till exempel en ledarsida.

Email

Lågvattenmärke på en ledarsida

2014-11-13, torsdag, kl. 21:04| 1 kommentar

Som prenumerantretriever.se får man varje morgon veta i vilka olika mediala sammanhang ens namn figurerar. Det är en spännande och ofta användbar service.

I morse kunde jag t ex konstatera att Tidningen Ångermanland har en medarbetare som heter Susanne Sjöstedt. Hon ogillar moderater. Ja, så till den grad att hon illustrerar en ledare på temat ”löjliga riksdagsmotioner” med foto på en enskild sverigedemokratisk motion om att riksdagsledamöters hundar bör ha hunddagis i riksdagen. Men det är jag – som inte ens har en hund – som utgör måltavla för Sjöstedts kritik.

För snart ett år sedan gjorde jag mig själv till slagpåse genom uttalandet att stockholmare som tjänar 36 000 kr i månadslön – dvs lärare, journalister, poliser, ingenjörer, sjuksköterskor – inte har jättehög lön med tanke på hur dyrt allt är i huvudstaden – som t ex mat, bostad, bilgarage, hunddagis med mera. Det retade gallfeber hos vänstern. Och nu vill Susanne Sjöstedt koppla ihop mig med Sverigedemokraternas motion om hunddagis i riksdagen.

Det är att göra det väl enkelt för sig, minst sagt.

Email

Tre motioner och en KU-anmälan – en fin bukett

2014-11-06, torsdag, kl. 19:59| 1 kommentar

I mitt tidigare liv stod riksdagsmotioner lågt i kurs. För att inte tala om KU-anmälningar. Meningslösa piruetter av egotrippade politiker. Rena fånerier, kort sagt.

Sedan jag själv fick förtroendet att företräda stockholmare i Sveriges riksdag och hamnade i det så kallade politikerfacket har jag så klart nyanserat min uppfattning. Visst väcks det fortfarande motioner och görs KU-anmälningar som är ett spel för galleriet, (dock inte mina!) men för den parlamentarism som är grunden för vårt demokratiska samhälle är riksdagsmotionerandet och KU:s granskning helt nödvändiga inslag

Just i dag har jag därför väckt nygamla motioner om försöksverksamhet med tv-sända rättegångar här och omprövning av nämndemannasystemet här. Förra veckan dristade jag mig till att motionera på temat offentlighetsprincipen bör inskränkas vid uppenbara fall av missbruk. Lyckades till och med få publicerat en provocerande artikel i ämnet. Men vilken långnäsa jag fick, kritikstormen från journalisthåll uteblev. Ja, så när som på en och annan murvel som har spritt invektiv om mig i grannkanalen twitter, men annars har det varit knäpptyst. En tystnaden som är föremål för analys, kan jag lova, återkommer till den!

Nu har jag också debuterat som KU-anmälare.

Med den representativa demokratins tunga ok på mina axlar släntrade jag i förmiddags ner för trapporna från andra våningen i ledamotshuset där jag har fint kontor, till löparbanan varifrån jag travade vidare mot Staniolgränd och hissen upp till KU:s kansli på våning 3 i östra huset. Och där överlämnade jag högtidligt min anmälan. Den tycks ännu inte ha dykt upp på riksdagens hemsida, men under dagen har den fått grandios uppmärksamhet, bl a här, här, och här.

Och ja – riksdagsuppdraget känns viktigare än någonsin!

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS