Maria Abrahamsson

i Riksdagen

Bloggkoman är hävd

2016-09-16, fredag, kl. 12:29| Kommentering avstängd

I går skrev jag in mig i den politiska historien genom att som ledamot av den parlamentariskt sammansatta Mediegrundlagskommittén överlämna betänkandet Ändrade mediegrundlagar till justitieminister Morgan Johansson. Kommer hädanefter att titulera mig grundlagsmoder.

En av kommitténs angelägna uppgifter har varit att lösa eländet med att mindre seriösa typer köper sig grundlagsskydd för 2 000 spänn (utgivningsbevis) och sedan fyller en databas med integritetskränkande personuppgifter (t ex sjukdom, sexuell läggning eller om man har figurerat i brottmål) som görs enkelt sökbara för kreti och pleti gratis eller för en billig penning. Nu föreslår kommittén att det görs undantag från grundlagsskyddet för dessa söktjänster (läs Lexbase, Kriminellt och liknande).

Tillsammans med Björn von Sydow har jag också ett partiöverskridande särskilt yttrande, jag återkommer till det i särskild ordning. Men kort kan sägas att vi tycker att text på förpackningar (tobakspaket) inte ska vara grundlagsskyddad i TF utan regleras i vanlig lag (vårt yttrande kan läsas här, sid 773 ff).

I veckan sammanträdde KU. Inget märkvärdigt med det om det inte vore för riksrevisor Margareta Åbergs besked att också hon avgår. Som utskottsordföranden Andreas Norlén var noga med att understryka vid pressträffen – det var Åbergs beslut. För KU återstår nu ett grannlaga arbete med att se över regler och rutiner, återskapa förtroendet för myndigheten och inte minst rekrytera nya riksrevisorer.

Tisdagen gick i högtidens tecken. Upprop i kammaren av oss ledamöter. Därefter traditionsenligt gudstjänst i Storkyrkan tillsammans med kungahusets medlemmar. Dock ingen predikan, i stället högtidstal av Gertrud Åström, presenterad som jämställdhetsexpert. Åström är en urstark frontfigur för kvinnolobbyn med uttalad vänsterprofil. Så visst solkades gudstjänsten när hon i sitt tal till kungligheterna, Sveriges högsta ämbetsmän och riksdagens ledamöter med anhöriga skickar en bredsida mot ofrivilligt barnlösa par som genom surrogatarrangemang fått möjlighet att bilda en efterlängtad familj. (Åströms tal kan läsas här).

(Jag har sedan länge lämnat Svenska Kyrkan, annars hade Åströms skamlösa påhopp i själva Storkyrkan varit ett bra tillfälle för att markera min avsky).

Så var det Löfvens substanslösa regeringsförklaring som kammarens ledamöter gäspade sig igenom. Jaja, kanske inte regeringsunderlagets ledamöter. Följt av betydligt festligare samvaro under talmannens stora mingelparty och kvällens musikupplevelse på Konserthuset.

Och nu är det  fredag den 16 september nådens år 2016 och min bloggkoma är hävd. Hörs!

Email

Regeringen gör klokt i att tillsätta en utredning

2016-07-01, fredag, kl. 18:09| Kommentering avstängd

Jag anklagar inte statsvetarprofessor Ulf Bjereld för att han tackade ja när kulturdepartementet erbjöd honom uppdraget att se över statens stöd till trossamfunden (direktiven kan läsas här). Jag hade förmodligen tackat ja själv om ”min” regering hade tillfrågat mig.

En annan sak är om Bjereld är rätt person för uppdraget. Sin statsvetarprofessur till trots – i samhällsdebatten har Bjereld inte utmärkt sig för politisk objektivitet, tvärtom. Men av allt att döma ansåg regeringen att Bjerelds klart uttalade S-sympatier inte var en belastning utan en merit.

Desto märkligare då att regeringen i direktiven (här) inte mindre än fyra gånger på åtta sidor inskärper att Bjerelds kommande utredningsförslag ska vara väl förankrade bland riksdagspartierna. Det understryks till och med att det är ”centralt” att det finns ett brett parlamentariskt stöd för utredningens förslag.

Visst, vi har religionsfrihet men vi får aldrig legitimera förtryck och våld med hänvisning till religiösa eller kulturella uppfattningar, skrev jag tidigare i år i en artikel med anledning av debatten om förtrycket av företrädesvis kvinnor i hederns namn. Dessförinnan men också senare har det avslöjats (bl a här) att hot, hat och förtryck finansieras av oss skattebetalare i form av statlig stöd till trossamfund som bryter mot västvärldens värderingar om mänskliga fri- och rättigheter, jämlikhet, jämställdhet, majoritetsbeslut och andra principer som vi annars inte är beredda att ge avkall på. Så ja, regeringen gör väldigt klokt i att tillsätta en utredning som ser över och stryper systemet med stödformer och stoppar miljonregnet över samfund som propagerar intolerans och hat. Och det oavsett om dessa krafter åberopar religionsfriheten som stöd.

Men hur tänker regeringen säkra att S-märkte Bjerelds förslag när dessa läggs fram i mars 2018 är väl förankrade bland riksdagspartierna och har parlamentariskt stöd? Det naturliga vore förstås att tillsätta en parlamentarisk kommitté med Bjereld som ordförande, där företrädare från samtliga partier får stöta och blöta sina tankar för att slutligen i form av ett betänkande enas om vad som behöver göras. Samtidigt finns förstås risken att någon eller några företrädare för oppositionspartierna anmäler en avvikande uppfattning. I ett kommittébetänkande dokumenteras detta på ett transparent sätt i form av skriftlig reservation eller särskilt yttrande.

Men som ensamutredare behöver Bjereld inte bekymra sig om uppfattningar som inte stämmer överens med hans egna. Enligt direktiven ska han förses med en referensgrupp med företrädare från riksdagens partier. Det är en infernalisk ordning som innebär att utredaren kan jobba ostört med att tillgodose regeringens önskningar samtidigt som företrädarna från de andra partierna likt en gisslan får sitta med vid sammanträdesbordet, lyssna på utredarens stordåd men ha noll inflytande och ingen rätt att få sina betänkligheter dokumenterade.

Vet av erfarenhet att man som referensgruppledamot vid första sammanträdestillfället får deklarerat för sig att man ska fungera som bollplank. I Utredningssverige betyder det att man kan invända mot både det ena och andra men till ingen nytta. Ännu mindre får man reservera sig eller ens foga ett särskilt yttrande till betänkandet. Detta med följden att man som aldrig så oenig referensledamot bara har att svälja att utredaren mörkar en bristande samsyn med formuleringar som att ”referensgruppen har i allt väsentligt varit ense med utredaren i hans/hennes bedömningar”.

Med detta sagt, Ulf Bjereld och hans referensgrupp har en viktig uppgift framför sig.

Email

Almedalen, Lotta, Brexit och åtstramad asylrätt

2016-06-22, onsdag, kl. 18:24| Kommentering avstängd

Almedalen, mordet på Lotta, Brexit och så riksdagens beslutade åtstramning av asyllagstiftningen. Inte mycket till röd tråd men det är i den rangordningen som mejlboxen de senaste veckorna har fyllts till brädden.

Vad gäller Almedalen – jag niger och bockar ödmjukt för åtråvärda inbjudningar till storstilade seminarium, fina middagar och kontaktskapande – nåja – roséminglande. Men jag står över. Inte av snobbism, inte alls, utan mer på grund av den i viss mån påtvingade insikten att man som en gång medial 60-talist bör ha vettigare vuxensaker för sig mellanvalsåret 2016.

Mordet på Lotta.fasansfullt. Jag har ännu inte svarat på ett enda av alla dessa mejl som jag har fått på temat ”Vill du ha min röst?” Jag behöver lite mer tid på mig, ni får ha förståelse för det, men min absoluta ambition är att ni ska få svar.

I väntan på det.

Brexit har jag i någon mening klarat av här. För oavsett vad folkomröstningen i Storbritannien landar så måste vi även i Sverige förhålla oss till att EU i dag är en ganska annorlunda och i vissa avseenden mer dysfunktionell organisation än den som vi 1994 beslutade att gå med i. Det hindrar inte att jag är genuint orolig för omröstningsresultatet. (Maken hojtar däremot trosvisst i bakgrunden att ”Bremain”-sidan kommer att vinna med betryggande marginal).

Veckans omröstning i riksdagen om stramare asylregler? Som försvårar för barn att förenas med sina anhöriga. Jag som hela min barndom fasade för situationen att min mamma skulle tappa bort mig på Epa, Ikea, eller var som helst, har så klart känt mig plågad av tanken att skilja flyktingbarn från sina föräldrar. Något lite förmildrande för samvetet är att de redan är skilda från varandra, vad riksdagen har gjort är att inte underlätta en återförening. Men självklart var det ett jobbigt beslut, som ställde riksdagen inför den klassiska frågan: Är det bättre att hjälpa många med usla konsekvenser för enskilda och samhället som följd, eller hjälpa något färre till ett gott liv i ett ordnat samhälle? Jag och en stor majoritet i kammaren valde det sistnämnda och ja, jag menar att vi ändå valde rätt.

Email

Är PKU-registret ett uttryck för svenska modellen?

2016-06-06, måndag, kl. 21:56| Kommentering avstängd

I fredags meddelade regeringen att man tänker se över möjligheten att använda det så kallade PKU-registret i brottsbekämpande syfte.

Med tanke på att nyheten om en eventuell förestående ”ändamålsglidning” vad gäller användningen av blodbanken/PKU-registret redan har väckt oro i forskarleden var det ganska djärvt av statsministern att i sitt nationaldagstal lyfta fram Tobias som för 25 år sedan fick sätta livet till på grund av en svår blodbristsjukdom. I brist på donator var en transplantation av de livsnödvändiga stamcellerna omöjlig och Tobias blott 17 år unga liv gick inte att rädda. Men som en följd av den svenska modellen – tolkar Löfven – tog Tobias föräldrar initiativ till ett register så att framtida människoliv i blodsjukdom ska kunna räddas.

Jag ifrågasätter inte att Löfven har rätt i att Tobias föräldrar utförde en äkta solidaritetsgärningen, som gärna för mig kan tolkas som en produkt av den svenska modellen. Men hur ska man då tolka förra veckans besked från regeringen Löfven om att nu utreda möjligheten att använda det känsliga PKU-registret för ”brottsutredande ändamål”? Ett register där föräldrar sedan 1975 frivilligt har låtit registrera vävnadsprover från miljontals nyfödda älsklingar för att proverna ska kunna användas för medicinska forskningsändamål i syfte att tidigt kunna sätta in behandling mot medfödda svåra sjukdomar hos barn.

Om det registret i strid mot givna löften öppnas upp för andra ändamål är det sannolikt slutet för både registret och forskningens möjligheter att använda sig av det, och därmed för en möjlighet att rädda svårt sjuka barns liv.

Ett uttryck för den svenska modellen?

Email

KU:s tidigare ordf Peter Eriksson kommer infinna sig i KU?

2016-05-29, söndag, kl. 18:55| Kommentering avstängd

Före, under eller efter kvällens partiledardebatt vore det intressant att få veta om Stefan Löfven vid sin ombildning av regeringen hörsammade Konstitutionsutskottets beslut att statsministern numera ska avkräva nya ministrar att de för att få jobbet också ska ha gått med på att medverka i KU:s granskning även efter det att de har lämnat uppdraget som statsråd. Det handlar inte om att före detta statsråd ska infinna sig för sakens skull i största allmänhet utanför därför att KU är det organ i Sveriges riksdag som på uppdrag av folket granskar regeringens göranden och låtandens förenlighet med grundlagen.

Jag förstår – och hoppas förstås – att kvällens partiledardebatt i SVT Agenda framför allt kommer handla om lösningar på vår tids stora samhällsproblem men jag vill ändå påminna om den berättigade kritik som framfördes från bland annat Socialdemokraterna när det före detta statsrådet Maud Olofsson inte infann sig hos KU. Inte minst därför är det intressant att veta hur Löfven har agerat nu för att minimera risken att hans statsråd i framtiden nonchalerar KU på samma dryga sätt som Olofsson.

Så för kännedom till den i kväll församlade världspressen utanför SVT/Agenda-studion:

”Utskottet förväntar sig att statsministern ställer sådana krav (dvs att statsråd ska infinna sig hos KU också efter det att man har avgått som statsråd, min anm) i samband med regeringsbildningen samt att kraven och åtagandena dessutom avfattas skriftligen så att de kan följas upp på ett tillfredsställande sätt. Utskottet kommer i sin granskning att löpande följa upp att så sker”. (Läs gärna mer om KU:s beslut här).

Email
  • Mina tweets

  • De fem senaste inläggen

  • Följ mig via RSS