I Husby känner man inte igen ligisternas ansikten – vad säger det?
2013-05-22, onsdag, kl. 23:25| Kommentera
Det är klart att man så här i kvällen funderar på om och hur kravallerna och bränderna i Husby kommer att sprida sig till ännu fler Stockholmsförorter i natt. För mig gör sig Göteborgskravallerna i samband med det svenska EU-toppmötet 2001 ofrånkomligt påmint. Då liksom nu konstaterar ortsbefolkningen att de som har stålsatt sig att förstöra för andra, skövla andras egendom, till övervägande del är tillresta mer eller mindre professionella ligister på yttersta vänsterkanten (okej, mitt uttryck).
Jag blev påmind om den omständigheten när jag i morse hörde P1 Morgons Johar Bendjelloul pressa Stockholms äldre- och ytterstadsborgarråd Joakim Larsson om varför han inte tycker det är fel att bo på Södermalm … när det brinner i Husby?
Nej, den frågan har inte fog för sig, och jag är hyfsat säker på att P1-lyssnarna inser det. För annars skulle ju ansiktena på våldsverkarna i Husby vara någotsånär bekanta för de lokalt utsatta. Men så är det alltså inte.
Martin Tunström, kan inte tänka mig någon som förtjänar PJ-priset bättre
2013-05-20, måndag, kl. 22:09| Kommentera
Själv har jag svårt att behärska mig när varje fiber i kroppen kräver att jag ger uttryck för mina känslor och åsikter. Men visst är det en avundsvärd egenskap att då kunna hejda sig och tänka ett varv till. Det finns folk som behärskar den konsten, och till dem hör Martin Tunström som i kväll hos Timbro mycket rättvist fick motta det första PJ-priset. Uppriktigt sagt kan jag inte tänka mig någon som kunde ha förtjänat det priset bättre.
Ursäkta om jag blir personlig, men både Martin och prisutdelaren PJ är ärliga och resonerande typer som inte i första taget brusar upp utan som lyssnar, nickar och säger till en osäker kollega att “du, hm, så där kan det säkert vara, fast kanske inte riktigt just nu, men den tanken, absolut, den är det inget fel på, den passar bara inte riktigt in i just det här sammanhanget, men i ett eventuellt annat kommer du förmodligen att ha helt rätt … för så kan man förvisso också se på saken, och nej, du har inte gjort bort dig … men vi gör inte som du vill just den här gången …”.
Med den resonerande attityden knäcker man inte medarbetare i förtid utan ger dem chansen att växa. Fråga mig, jag vet.
Expressen har rätt om Sametinget
2013-05-18, lördag, kl. 18:33| Kommentera
Varning – detta är ingen stämningshöjare inför kvällens musikfest.
Som riksdagsledamot har jag fått ännu en anledning att fundera över vilka lagar som vi egentligen vill ska gälla i det här landet. För Expressens ledarsida har helt rätt i att Sverige upprätthåller en unken rasism vad gäller samernas rösträtt och att vi därför borde skrota Sametinget. Etnisk diskriminering är fel även om den kläds i termer av “ursprungsbefolkningens rättigheter”.
Anders Lindberg, du hade rätt. T-bana till Nacka dröjer
2013-05-17, fredag, kl. 22:29| 1 kommentar
Det är svårt att rakt upp och ner erkänna att man har noll koll på läget. Särskilt knepigt blir det när man sitter i TV-soffan. Det gjorde jag och Aftonbladets Anders Lindberg den första maj.
Jag minns inte om det var Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven, Vänsterns Jonas Sjöstedt eller LO:s Karl-Petter Thorwaldsson som i sitt förstamajtal kritiserade regeringen för dess satsningar på Stockholms kollektivtrafik, som man menade inte nog snabbt skulle ge tunnelbana till Nacka. Jag invände att det där var inte sant, T-bana till Nacka låg i startgroparna, typ.
Men Anders Lindberg, du hade rätt, jag har fel, T-bana till Nacka lär dröja. Det har också jag fått tugga i mig efter att ha läst det här.
Märkligt, men jag mötte faktiskt Bodström
2013-05-14, tisdag, kl. 09:08| 3 kommentarer
Går av T-banan i Gamla stan och möter en kille som är till förväxling lik socialdemokraternas tidigare affischpojke och justitieminister Thomas Bodström. Jag hajar till men hindrar mig i sista stund från att morsa.
Hm, undrar just vad Bodström gör nu för tiden, tänker jag och stressar vidare mot riksdagshuset.
Tre minuter senare – i höjd med Högsta domstolen – möter jag en koncentrerat mobiltelefonpratande Thomas Bodström iförd kostym, vit skjorta, slips och portfölj, med raska steg i riktning mot Svea hovrätt. Advokaten Bodström på väg till förhandlingar?
Gud hör bön?